- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
188

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

makt öfver henne. Ja, hon anser det vara just sin
andliga lycka och skönhet att kunna älska det goda och
stora med denna djupa, lidelsefulla »dyrkan, med
tydligt och klart medvetande».

Hon lider af hvarje ord mot Goethe och när Custine
t. ex. i ett bref uttalat några ogillande omdömen,
återsände Rahel brefvet under förklaring, att hon hos sig
ej kunde behålla något klander af Goethe!

Rahel kan i sanning om sig säga: att hon var
den människa, som alltid skulle ha »tillbedt och
af-gudat Goethe», om också ingen annan människa hade
funnits, som berömt, förstått och beundrat honom!
Hennes inlefvande i Goethe är så fullkomligt, att andra tyska
diktare bli henne mer eller mindre obehöfliga bredvid
honom. Hon — som Nietzsche — finner t. ex. Schiller
slockna bredvid Goethe.

Sedan hon talat beundrande om Schiller fortsätter hon:
>Men sedan kommer Goethe med sin makt, sina syften, sin
fulländning och framställning, sitt tänkande, sin mogenhet, uttryckets
kraft och fullkomlighet, sin tillkämpade vishet, sin beskådande,
öfverskådande melankoli, sin visa, afklarade glädtighet, med sin
vue d’ oiseau, med sin stormblick, med sitt gudabröst, där man
icke endast hvilar, utan finner ro, och det fattas alla andra
diktare något — stort.

Vid långt framskriden ålder skrifver Rahel om en
festföreställning af Tasso: »Hvilken fröjd för mig: Åtta hundra människor
måste höra Goethes gudaord och upptaga dem i sin själ... Gud,
hur afgudar jag icke honom alltid på nytt! Hur gråter jag icke i
’Tasso’, likt sufflören i ’Meister’, vid hvarje skönt ställe.

Att anföra Rahels många centrala omdömen om
Goethes verk skulle här föra mig för långt. Jag nöjer
mig med att påminna om hvilken grundväsentlig
sanning hon utsäger med de orden: att de gamle dik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free