- Project Runeberg -  Rahel Varnhagen /
195

(1908) [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rahel uttalar den lifligaste »satisfaktion» när hon i
Ooethes verk fick rätt i sin strid mot världen, i sin
sträfvan att nå fram till väsentligheten, i sin lidelse för
sådana värden, som andra kallade hjärnspöken. Hos
honom stärker hon sin egen visshet at t det, hvarpå allt
ankommer, är »att vara något» och att detta går mycket
långsamt, att man ej bör »förhasta sig med att vara
något». Af Goethe har hon lärt den vishet, hon själf
bibringade en vän: den att, sedan man upptäckt jsitt
verkliga själf, bör man först plöja upp sin själs mark,
sedan låta den långsamt, af sig själf åter bli fast
och sålunda slutligen — genom »oväder och vackert
väder» — fruktbärande. Och det verk af Goethe, som
Rahel mest läste, Wilhelm Me is t er, är ju en enda
stor handbok i denna trädgårdskonst!

Rahel har utan tvifvel Goethe att tacka för att hon
ej stannade i disharmoni med tillvaron utan nådde fram
till den klarade lifskärlek, som är lidandets ädlaste must
Hon, som i ungdomen ansåg att hennes öde var att
förblöda genom sin judendom; hon som enligt Goethes
omdöme, då ägde starkare känslor än hän hos
någon annan iakttagit, tillika med »kraften att i hvarje
ögonblick undertrycka dem» — huru förgrämd, huru
försjunken i sitt ödes mörker hade ej Rahel kunnat bli, om
hon ej fått sitt bröst befriadt af den luft, hon andades
i Goethes värld!

>Hvad jag icke fått kan jag glömma; men hvad som händt
mig kan jag icke glömma. Gud bevare alla från att förstå detta!*

Detta skref Rahel 1799, och i viss mening förblef det alltid
sannt. Men huru lärde sig ej Rahel småningom i Goethes
skola att underkasta sig den lifvets lag, som Goethe uttryckt med
orden att »ej endast så mycket omöjligt, utan äfven så mycket
möjligt är oss människor förvägradt*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:51:36 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ekrava/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free