Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Skymningsbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad ser du? fr&gar man varandra. »En jätte med
ett glödande gap.» »Jag ser en prinsessa pä knä i en
skog.» »Ser du där, ett lejon med eldögon?» »Ja, ja,
och bakom det en riddare jned hjälm 1»
Var och en i syskonringen — ifall man har lyckan
att vara flera syskon — väljer i’ glöden sitt palats. Och
många ramlade luftslott -under senare år ha framkallat
mindre häftiga sorgeutbrott än det torn, som först
instörtade, mången ståtlig villa mindre äkta glädje än det slott,
som längst stod upprätt i den fallande glöden.
Och hur många hemska och rörande sagor ha icke
fått sina belysningar av brasan, när barnjungfrun berättat
»mera», »bara mera», med barnaflocken lägrad omkring
barnkammareiden, som lyst i tårarna på deras, av harm
eller hänförelse blossande, kinder! När sedan sagorna
tystnade, emedan småsyskonen skulle i säng, då
avhandlades det hörda vid en brasa i salen; jättehuvuden knäcktes
och troll stektes i inbillningen, medan nötterna och äpplena
undergingo detsamma i verkligheten. Man tävlade om att
visa sig duktig genom att — sedan man först
brandför-säkrat fingrarna i munnen — nappa de kol, som sprakade
ut och kasta in dem igen. Stundom lyckades det så väl, att en
hel brand föll ned och måste in igen med hjälp av eldgaffeln
och en fyndighet, lik Tummelitens i dennes svåra lägen!
När man lyckades med branden växte modet, och man
undrade ifall man ej själv genom list eller bragd kunnat
bortsnappa sjumilastövlarna och hämta prinsessan ur
jättens våld?
Allt detta avhandlades medan falaskan föll över
glöden, skuggorna djupnade i salens hörn och den döende
brasans röda strimmor blevo så hemska, att man kröp
tätt intill varandra i tjusad skräck över alla drömda faror.
När så den tiden kom att man kunde läsa sagor
själv, huru många förbud utfärdades icke mot att läsa vid
4. — Verdandis småskrifter. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
