Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Skymningsbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silver omspunna kvistar vinternattens stjärnor hängt som
blåblixtrande juveler.
Stackars björk! All din fägring, all din kraft, all din
rikedom hindrade icke att yxan sattes till din rot, att
sågen gjorde dig till ved!
Du blev »värderad» och du blev »samhällsnyttig».
Men det kostade dig ditt liv.. .
Den sista glöden mörknade. Under falaskans gråvita
flagor blänkte dock ännu några kol, ett par heta,
glimmande ögon, vilka tycktes spörja:
»Är då människomas öde annorlunda?»
Ja, svarade det inom mig, människomas öde är
annorlunda men ej sällan ringare. Även vi ryckas ofta ur den
tillvaro, där vi levat vårt verkliga liv, hän till nyttans
värld. Men där bli vi icke alltid, som vedträdet, livande
och värmande skönhets- och glädjespridare. Vi förtorka,
vi förbrinna icke. Först när vi inse att vi måste förbrinna
ifall vi vilja göra livet varmare och skönare för oss själva
och för andra — först då skola våra människoöden i
innehållsrikedom kunna jämföras med trädets, som falnar på
vår härd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
