Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I tankens rike väljes man till kronan,
till lagerkronan: den en krona bär
skall också herska, den en sak förstår
skall också döma, det är tingens ordning.
Så troddes fordom, så tros nu ej mer.
Ack! stora minnen bo likväl när inne
i Gustafs stiftelse, der Lehnberg talte
och Oxenstjerna, Kellgren, Leopold
i ädel täflan höjde sångens röster.
Ej mäte vi oss med de stora döda,
men deras andar äro ej försvunna,
på gyllne stolar sitta de i molnen,
de hviska stundom ned uti vår själ,
och minnets ära, om ej någon annan,
är vår, ty henne ha vi ärft af dem.
Men hvad är minnet för en tid som denna,
som ingen forntid, ingen framtid har,
blott ögonblicket som man äflas i,
der dagens infusionsdjur leka frihet
i tanklöst hvimmel, eller falla ner
i platt afgudadyrkan – för sig sjelfva?
Frisinnig är vår tid, och all slags makt,
jemväl den mildaste, den himlaburua,
som styr och lär i andens fria land,
så snart hon erkäns blir hon strax förhatlig.
Ej en skall styra, och ej fler – men alla,
ty medelmåttans jemnlikhet är helig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
