Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar derom. Skalden har förnedrat sin stora talang till
ordentliga skällsord om en politisk trosbekännelse, som, om
kan ej delar den, likväl tillhör en stor mängd personer,
dem han ej kan neka bildning, nit och ärlighet."
Det skämtsamma svar, som äfven följde, blef det på
en gång kanske qvickaste oclj giftigaste hela vår polemiska
literatur har att uppvisa: Palimæs fyra bref till Svenska
Minerva. Äfven med hågkomst af att Tegnér var den som
gjort utmaningen, kan man icke annat än finna att Palmær
verkligen hade skäl till den afbön, han några år senare
gjorde i Östgöta korrespondenten för sina grofva uttalanden
mot Sveriges erkändt störste och mest nationele skald.
Dock finnas anledningar, att icke anse denna
syndabekännelse såsom särdeles uppriktig. Helt kort efter det Palmær
gjort denna ursäkt, har han nämligen i sin tidning en
bitande sarkasm om Tegnérs poem "Georg Adlersparres
skugga till svenska folket", hvari skalden med fördubblad
skärpa och med tydlig hänsyftning på Aftonbladet uttalar
sig om det liberala partiet i landet. Palmær säger
nämligen, att då han såg huru detta poem passerade genom
hela svenska pressen, så blef han lifligt påmint om,
huruledes Mûnchhausens fläskbit gick ur anka i anka.
I alla händelser är sjelfva aktstycket, de Palmærska
brefven, af den märklighet, att det icke gerna kan förgätas
i literaturhistorien. Det är ju ett oomtvisteligt faktum, att
Tegnér gjorde hvad redan Horatius förklarar tillåtligt,
nämligen lån ifrån andra författare, utan att hvarje gång
använda citationstecken. Om vi blott förvalta dem väl, bli
de enligt den horatianska regeln vår välfångna egendom.
Exempelvis har Tegnér i "Axel" lånat sin allukution till
kärleken från Byron, och det vore väl för öfrigt orimligt
begärdt, om alla tankar och bilder hos en skald skulle
vara nya. Imellertid är detta ett område, der en beläst
satiriker kan med framgång taga lagrarna från ett hufvud
och sätta dem på ett annat, och Palmær gör onekligen i
detta som i andra fall flera anmärkningar, hvilka ännu ej
förlorat sin udd, då han rad för rad ironiskt granskar de
ord, med hvilka Tegnér i sitt svar på Agardhs inträdesttal
utslungade en brandfackla som i denna stridslystna tid
nödvändigt skulle komma olycka åstad. Också må det
hågkommas, att Palmær gaf sin ironiska åder fritt lopp blott
i afseende på de rader i Tegnérs poem, som angrepo den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
