Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga af ett kraftigt, fulltonigt språk i den allvarligare
stilen och af målande karakteristik.
"Vi skola finna," yttrar han, "att Nicander i egentlig
mening ej tillhör någon af de poetiska skolor, som inom
vårt fädernesland för omkring tjugu år sedan bekämpade
hvarandra, och med glömska af forna literära tvister öfver
Leopolds och Elgströms grafvar räckte hvarandra handen
till ett politiskt förbund. Herr Nicanders sånggudinna bar
aldrig den fornfranska allongeperuken – fritt och mänadiskt
fladdra hennes egna lockar för vinden – och aldrig dvaldes
hon i den tyska romantikens bönkapell, dit Febi strålar
endast kunna tränga genom fönster af färgadt glas,
fullmålade med bilder af riddare och helgon. Rent, ofärgadt
och klart har hennes öga emottagit det himmelska ljuset.
I rikt mått begåfvad med poesiens syntetiska blick, och i
fullkomlig saknad af vetenskapens analytiska, har hon
aldrig låtit någon för dagen herskande filosofi spinna sina
spindelnät öfver de taflor, hon målat, eller till ett mystiskt
och dogmatiserande skorr förstämma strängarna på hennes
lyra. Lika främmande är hon för den skrytsamma,
trypararmade götiskheten, som, rusig af forntidens mjöd, ville
komma oss att blunda för nutidens vanmakt. Nicanders
poemer äro inga oorganiska aggregat af liknelser och
kraftord: hans berättelser inga stympade bilder utan midt,
början och slut. Hans språk, klart, jemnt och flytande, eger
ej denna glödhetta, hvari metallen smälter, men den milda
sommarvärme, som lockar blommorna i dagen och mognar
frukten på trädens grenar."
Ofvanpå denna recension tog Palmærs maklighet
öfverhand, och han visade sig snart ur stånd att tjenstgöra i
Aftonbladet liksom vid Karolinska institutet. Hierta
yttrade en gång till den som skrifver detta: "Palmær var en
ofantligt qvick karl, men han var rysligt lat." En
umgängesvän till Palmær har berättat, att för det ganska rundliga
årsarvode Palmær åtnjöt begärde Aftonbladets utgifvare blott
en artikel i månaden, men icke ens så mycket kunde
Palmær orka med. Ursprungligen lär han känt sig dragen
till Svenska Minerva, men hans tryckande ekonomiska
omständigheter tvungo honom att antaga Aftonbladets anbud.
Anspråken att han för sitt honorarium skulle lemna
regelbundna bidrag till bladet föreföllo honom imellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
