Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att bli honom qvitt, samt förklarade sig nöjd att afgå,
dervid begagnande ett mycket lågt uttryck. Då den till
hvilken detta stäldes påminte Palmær om att en slik utlåtelse
icke vore passande i bättre folks närvaro, svarade
Palmær, såsom orden föllo: "Det vet jag ganska väl och har
aldrig yttrat mig så inför bättre folk". Sedan de väl
blifvit skilda åt, underhöllo dock de båda hetlefrade herrarna
en vänskaplig förbindelse.
Efter det Palmær 1835 erhållit afsked från sin
adjunktsbefattning, stannade han ännu några månader qvar i
Stockholm, men for sedan ned till Östergötland, och man hörde
derpå icke offentligen af honom förr än 1838, då han
grundade tidningen Östgöta korrespondenten. Följande året
öfvertog han ett boktryckeri i Linköping.
Af ett par bref från Palmær till Mosander, skrifna
1838, finner man att han högst ogerna egnade sig helt
och hållet åt publiciteten. Han nämner der en "kedja af
nedrigheter", för hvilka han under ett par år varit utsatt
vid sina ansökningar om befordran vid Linköpings
gymnasium. Han vill dock ej sqvallra, ty – säger han – "allt
hittills har jag ej med sqvaller mig befattat och vill ej
göra det hädanefter, ty jag önskar bibehålla aktningen för
mig sjelf, det enda goda som lär återstå mig i denna usla
verld. Äfven en ringa man, som jag, bör kunna, utan att
anklagas för öfvermod, få följa Caesars exempel. Då han
mottog stygnen af de sammansvurnas dolkar, vecklade han
togan tätt omkring sig för att kunna falla med värdighet."
Han tyckte sig finna, att man öfverskattade hans
intellektuela förmögenheter ända derhän att anse honom
"farlig", och det på samma gång som man ansåg honom
nog dum, att "offentligen" frondera. Och hans moraliska
förmögenheter öfverskattade man ända derhän – säger han
– att man af honom fordrade en Guds tålamod, och det
på samma gång, som man ville förneka honom en
menniskas rättigheter.
Han ber Mosander vara öfvertygad, att hans elegier
icke kommo från magen, utan från hufvud och hjerta.
"Jag vill lefva i lugn, jag vill sysselsätta mig med
literatur; jag vill ha fred med mig sjelf och lemna andra i fred."
"Att blifva tidningsredaktör, det enda som återstår i
händelse mina besvär ogillas, kostar rätt mycket på mig.
1) Intresserar mig icke dagens strid mellan Baal och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
