Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syndare!" utropar Palmær tillbaka. "Vi äro allesammans
utan berömmelse inför Gudi," säger den heliga Skrift. Gör
herr von Hartmansdorff anspråk på vår Herres aktning,
vare sak hans. Jag och äfven aktor, vid närmare besinning,
erkänna vår o värdighet."
Slutet af Palmærs svar är allvarsamt. "Den religiösa
känslan" hade enligt aktors förmenande blifvit sårad af
Palmær. "Om så verkligen förhåller sig," genmäler
Palmær, "så beklagar jag sorgen. Artikeln behandlar ett
bibliskt ämne på ett skämtsamt sätt, och det är allt. Något
gäckeri med Guds ord finnes der lika litet som i
Fredmans sånger eller i Noaks ark eller i åtskilliga andra
skrifter af samma slag, som opåtaldt cirkulera i svenska
bokhandeln. Den religiösa känslan, ej mindre än dess
moderna namn, har länge förekommit mig misstänkt. Så
vidt jag hunnit göra bekantskap med densamma, är den
särdeles pjunkig och ömtålig. Den ropar aj! vid minsta
beröring, liksom en svullen. Sin styrka visar den i exstaser.
Vore det måhända ej rätt så godt, att gifva den ’religiösa
känslan’ på båten, och taga den gamla simpla
gudfruktigheten till nåder igen, sådan våra fader den hade. Den är
frisk och sund. Den visar sin styrka i handling och i
försakelse."
Detta är ingalunda det enda ställe i Palmærs skrifter,
der en vink om ett djupare lif bryter fram genom gycklet.
Hos Palmær funnos, liksom hos hans vän och själsfrände
Vitalis, drag af religiöst allvar. I sin sista skrift,
veckobladet Östgöta gazetten, hvaraf blott 19 nummer utkommo,
samma år som Palmær dog, säger han på ett ställe:
"Barmhertige Gud! fortfar att gifva mig godt lynne i detta lifvets
smärre angelägenheter. I de större har jag länge endast
användt undergifvenhet och vördnad och andakt." För
statskyrkans dogmer kände han förakt, och i förhållande
till religiösa läror i allmänhet var han skeptiker[1]. Ganska
egendomligt är dock, att han, liksom Vitalis, hängaf sig åt
askesen i Thomas a Kempis’ bekanta lilla skrift om Kristi
efterföljelse. "Jag vill läsa Thomas a Kempis," utbrister
han. "Jag vill sola mig i en ren själs tårögda men
välsignande blick öfver jorden."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
