- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
52

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vansinnige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Vyss, vyss!
        Vyss, vyss!
        Vyss, vyss!


och vyssandet varar i allan evighet. — Der nere komma
äfvenledes våra boningar att ligga helt nära hvarann. Det
värsta är, att dörrarne äro tillbommade, så att vi ej slippa
ut för att råkas. Men maskarne, som äta frukost af dig
och aftonvard af mig, de kunna väl bli brefbärare oss
emellan. Hejsan och hoppsan! Det der lustiga tillståndet
varar en hel tid bortåt, några millioner år, men inte längre.
Se’n, ja se’n

        Blåser Jehova
        I domsbasunen,
        Och ljudet far,
        Som ett stingande spjut
        In i verldarnas öron.
        Tiden, den gamle
        Med utnötta skor,
        Och evigheten
        Med mossiga kinder,
        Hålla sitt bröllop.


Det blir grannt, må du tro. Små beställsamma englar
flyga omkring och tutta på än det ena klotet, än det andra
till lampetter i brudkammarn, så att allt, allt förbrännes,
utom du och jag; ty

        Vi bägge, vi låna
        Af fantasien,
        Guds egen amma,
        Ett par Lunkentus-ben
        Ett par Lunkentus-stöflar,
        Och bortlunka se’n
        För tusan böflar.


Kors, kors! det är sannt, men det hade jag så när
glömt [1] — — — — — — — — — — —




[1]
I en afskrift, som Palmær gjort, förmodligen för en tilltänkt
omtryckning, har han stannat vid detta ord och tillagt: »Ett stycke
återstår, som ej lönar mödan att afskrifva. Poemet var först infördt
i Atterboms poetiska kalender, sedan i fru Carléns mans ’Familjebok,
Läsning för hvar dag i året’. Sidd. 814—817.» I öfverensstämmelse
härmed hafva vi utelemnat slutet af »Den vansinnige».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free