Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Några ord i ett ämne, som ej intresserar många läsare», (teori för det komiska)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågan stod alltid qvar: äro då dessa motsatser, rena och
totala motsatser? Enär bägge, så väl allvaret som det
sublima gå ut på något poisitivt, så ville man nu betrakta
det komiska endast som något negativt. Ville allvaret
uppfatta och framställa naturens realitet, så måste det
komiska söka att förinta den. Ville den allvarsamma
poesien måla oss fenomenen i ett harmoniskt sammanhang,
så måste den komiska sträfva att frambringa idel
dissonanser. Om den förra åskådade allting såsom rätt, så
borde den senare se allting såsom krokigt.
Denna negation, antagen såsom det komiskas inre
väsende, bestämdes ytterligare än till en förintning, än till
en upp- och nedvändning af verlden.
I det sublima och tragiska fann man nya
jemförelsepunkter. Här varseblef rnan idealet, som utom
lifvets gränser, dess qval och frestelser, räddar sig inom en högre
verklighets frihetstillstånd. Man trodde för den skull, att
i det komiska borde idealiteten slukas af realiteten, eller
också att en ny, alldeles upp- och nedvänd ideal verld borde
förekomma, hvars idealisering egentligen hade karrikaturen
till syftemål. Men derigenom gick det komiskas skönhet
förlorad, och sträcktes slutledningarne oförskräckt framåt,
skulle man slutligen nödsakas erkänna, att allt komiskt
vore ett fult.
Utgående från den subjektiva ståndpunkten, skulle man
kanhända långt förr hafva funnit en riktig, högre åsigt af
det komiska, om man ej, genom en nyck af fantasi, råkat
in på jemförelsernas bana, utan i stället sökt utforska
skaldens tillstånd under produktionen af det komiska, följt
detta tillstånds uppkomst på spåren, och sålunda förr eller
senare återkommit till källan för all skon konst.
Liksom poesien i allmänhet, kan ej dess komiska
afdelning gå utom naturen: och det komiska måste i en punkt,
sanningens, sammanträffa med allvaret. Den objektiva
verlden måste ovilkorligen, sådan som hon förefinnes, för
en djupare synförmåga blotta sina ämnen till lustspel, ej
mindre genom sitt skaplynne i allmänhet, än genom ett
oändligt antal enstaka fenomen. Icke ett hopdiktande
af möjligheter, icke en upp- och nedvändning af
verkligheter kan göra verlden komisk. Det komiska finnes i
naturen, utan artistens tillgörande, men endast hans
djupare, skarpare blick förmår att upptäcka det. Det finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
