Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
patriotiska medel till förbättrandet af vårt närvarande statsskick, eller
– med andra ord – om sättet, att på käpphästen rida öfver Alperna.
Jag var i förstone dum nog att tala sundt förnuft, men då jag märkte
att sådant alls intet halp, utsträckte jag min hand och utropade med
högtidlig stämma: »rationel». Genast föll ett par af mina antagonister
på näsan. På en gång glad och förvånad öfver framgången, drog jag
med krigisk tillförsigt några andra af mina Upsala-talismaner ur fickan,
och si! – de, som ej stupat för »rationel», måste omsider bita i
gräset för »identitet», »polaritet», »Ich», »nicht-Ich», o. s. v., så att
jag slutligen, med segerkransen kring lockarne, kunde på mig tillämpa,
hvad skalden säger om salig Hammarsköld:
»Lorenzo stolt med kritiska lorgnetten
Betraktade förödelsen på slätten.»[1]
Den egentliga Jofurs-blixten, Hegels »das
an-sich-in-sich-fur-sich-seyn» behöfde jag alls icke använda och har således densamma besparad
för ett annat tillfälle.
Men återvändom till »rationel». Det berättas, att grefve Hans
von Fersen i sina bemödanden att åstadkomma en »rationel
kreatursafvel» lyckats ända derhän, att några hästar i något stall på norr eller
söder börjat tala vers. Verserna, sådana jag hört dem refereras, voro
visserligen blott en imitation, men – beundrom kreatursinstinkten att
välja lämpliga mönster! – en imitation af vissa verser, tillverkade af
en professor och afsjungna i Upsala:
»– – I spiran evigt ung
Se vi strålen af osedde herskarens glans!»[2]
Hvad tycks? När kusken en vacker dag inträdde i ofvanbemälta
stall, så började Rölle och Grålle och Bläsen instämma i full korus:
»Oss är du hästars kung;
I piskan evigt ung.
Se vi strålen af osedde herskarens glans.»
Relata refero, och jag vill ej gå i borgen för berättelsens sanning.
Tant torde stöta sig på, att hästar yttra sig som Upsaliensare, liksom
annat folk stöter sig på, att Upsaliensare stundom yttra sig som hästar.
</footnote>
behandling af kräftor, nemligen stora kräftor, så stora, att
man väl skulle kunna kalla dem rikskräftor – t. ex.
statslåns-systemet. De enda som tant försummat, äro de så
kallade vännerna af den så kallade vitterheten, ibland
hvilka äfven jag vågar att räkna mig. Oaktadt gunstigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
