Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löfte att en gång i veckan hugsvala oss med något
nämnarn, har tant alltifrån årets början ända till fredagen den
29 augusti sådant uraktlåtit. Men då fingo vi också, till
ersättning för långväntan, ett gästabud för oss sjelfva. Då
kittlade tant rikligen våra gommar med det yppersta, som
någonsin kunnat anskaffas, med äplen, vuxna i poesiens
eget paradis, med Tegnérska verser, allesammans efter
vanligheten glänsande och pionröda på solsidan. Hvad de
smakade mig skönt! – de flesta nämligen; ty det föreföll
mig, som hade några varit omogna eller maskstungna eller
bäggedera. Goda tant! Meningen med detta bref är dels,
att frambära mina varma tacksägelser för fruktkalaset, dels
mina oförgripliga anmärkningar och ödmjuka förfrågningar
öfver de frukter, som ej velat smaka mig.
Jag ser i andanom, huru tant spärrar munnen opp och
undrar hvad det är för en gynnare, som kallar tant för tant.
Goda tant! Jag heter Nils Nilsson Nyberg, är son af salig
Nils Nyberg[1], och tror mig, i kraft af den innerliga, på
ömsesidig aktning grundade vänskap, som under ungdomsåren
förenade tant och min salig fader, ega tillräcklig ursäkt
tör den familjera benämningen tant. Mycket har den
aflidne berättat mig om sina och tants gemensamma äfventyr.
Bägge tjente vi – sade min fader – hos Cyklopen Polyfem.
Än biträdde vi honom att klippa den goda smakens
elektoral-gumsar och gladde oss åt deras bräkande under
operationen, hvilket stundom var retoriskt, stundom poetiskt,
men alltid ljufligt; än hjelpte, vi till, då han, som en ny
Simson, släppte satirens räfvar med glödande eldbränder i
svansen, in på vitterhets-filisteernas kålåkrar, och det ena
kålhufvudet efter det andra förbyttes i rök och aska; än
togo vi oss en lustridt på åsnan Markall[2], än kokade vi
sirapskarameller åt lilla Phosphoros [3], som gick i kolt. Det
var – sade min fader – i lifvets styngelår –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
