Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hvad säger allmänheten om detta dödsfall –
frågade jag.
Noblessen – svarade min vän – noblessen suckar
mon dieu! Medelklassen ropar åh faen! Ingelmans
sånggudinna är efter vanligheten den enda som sörjer med rim
och räson.
Andra afdelningen.
Jag tyckte att jag befann mig i några af de stora
bibliotekssalarne i Paris. Der såg jag en svensk professor
vara ifrigt sysselsatt med bläddrandet i ett gammalt
manuskript. Vettgirighet och fosterlandskärlek gemensamt eggade
den lilla mannen, att ändtligen utröna hurudan färgen
varit på den kjortel, som dottren till den i svenska
historien så namnkunnige Stanislaus Leczinski bar vid sin
förmälning med Ludvig den femtonde, och derför bläddrade
han så ifrigt. Manuskriptet kunde väl ej annat vara än
ett gammalt hofceremoniell från nämnde konungs tider.
Med ens såg jag honom lyfta hufvudet i vädret och med
utspända näsborrar tre till fyra gånger insupa luften, lik
en hungrig åkarkamp, som vädrar en på afstånd befintlig,
delikat höstack. Aha! – utbrast den lilla mannen – jag
känner lukten af lik, af lik i Sverige, af ett förnämt lik.
Svenska Minerva har aflidit. Alldeles, ja alldeles! Och
ingen finnes der hemma, som förstår att leda
begrafnings-ceremonien, ingen som kan anordna processionen. Nej –
ingalunda, i-ingalunda! Jag måste hem till Sverige och
det på ögonblicket! Derpå rusade han ut, sprang omkull
ett bord, ett par stolar och några vaktmästare under
ideliga och omvexlande utrop af a-alldeles och i-ingalunda[1].
Tredje afdelningen.
Klockor ringde, hundar tjöto, bredaxlade sjömän som
skreko: låt bli att knuffas, knuffade sig fram genom
folkmassan. Från alla gränder hade smärre mennisko strömmar
sammanflutit till en gemensam flod på den gata, der
processionen skulle framtåga. Att gapa var menighetens
ändamål, och i samma afsigt hade äfven jag gått ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
