Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »De rebus omnibus et nonnullis aliis»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedhuggas, så blir det lugn i landet." Leende och med
upplyft finger svarade min vän: "Akta dig du!"
Ur dessa ord, sagda till varning, hemtade jag all den
upplysning, som jag för tillfället behöfde. Som en blixt
flög mig den tanken genom hufvudet, att en publicist
egentligen är en menniska, som bör akta sig.
Hvad måste han då akta sig för?
Till en början måste han akta sig för att synda mot
den läsande allmänhetens, eller, såsom den under pågående
prenumeration helst kallas, den vördade allmänhetens regler
för skriftställare, regler, som rätt förstådda, utan tvifvel
förena axiomets bindande evidens med postulatets enkelhet.
Den första af dessa regler lyder så här: "Du skall
yttra dig på ett sätt, som vitnar om bildning." Låtom
oss tillse, hvad denna föreskrift kan hafva att innebära.
För det första innebär den ett förbud emot allt ovett.
Det förstås af sig sjelf, att jag här ej tager detta ord i
samma bemärkelse som Thorild, hvilken någonstädes yttrar,
att vett, så sagdt, att det träffar, kallas i Sverige för
ovett. Vore denna betydelse af ordet den riktiga, så synes
mig, som skulle ingen skriftställare kunna nog mycket
bemöda sig att vara ovettig. Men dels är Thorilds
definition icke riktig, dels gifvas fall, i hvilka, äfven om den
vore riktig, klokheten bjuder publicisten, att blott med
sparsamhet begagna sig af ovett. Föreställom oss för
några ögonblick en publicist i landsorten; föreställom oss
vidare, att i bemälte landsort finnes ett konsistorium, att
bemälta konsistorium gör en gräslig mängd dumheter, och
ändtligen att bemälte publicist i sin tidning refererar och
kriticerar bemälte dumheter. Då ligger för en dag, att
publicisten, snart sagdt, lefver på konsistorii dumheter.
De utgöra, så till sägandes, hans visthus, hans källare,
hans garderob. Vore det nu klokt af publicisten, att vara
för ovettig på konsistorium? Visserligen icke! Han måste,
om han är förståndig, resonera så här: Är jag för ovettig
på konsistorium, så kan konsistorium bli förargadt; blir
konsistorium förargadt, så kan det i förargelsen låta bli
att göra dumheter – – och hvad tusan skulle jag sedan
lefva af?
För det andra innebär regeln en befallning att bruka
förmaksmässiga uttryck, men inga andra; och bryter någon
deremot, vore det blott en enda gång, anser jag honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
