Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »De rebus omnibus et nonnullis aliis»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorad. Förgäfves skall han till sin ursäkt åberopa Guds
åt menniskornas stamfader gifna privilegium att nämna
hvar sak vid sitt namn. Förgäfves skall han demonstrera,
att tankar, som rusta sig till fejd, behöfva ridstöflar, men
icke dansskor. Förgäfves skall han anföra respektabla och
respekterade mäns exempel, såsom Luthers.
Förgäfves skall han ropa: "Sybariter! er ömtålighet härflyter ej ur
sedlighet, men ur brist derpå. Veten, att en frisk hand
kan kramas, men en svullen icke ens vidröras utan smärta.
Veten, Sybariter! att om I fortlöpen på samma väg, som
hittills, skolen I slutligen ej våga nämna ert eget hår;
ty håret sammanhänger med hufvudet, hufvudet med halsen,
halsen med ryggen, och ryggen med något, som icke får
nämnas." Kort sagdt, karlen må kämpa aldrig så käckt,
han förlorar ändå processen, och detta med rätta. Hvarför
ville han ej motsvara en bildad allmänhets anspråk?
Hvarför kunde han ej nyttja benkläder i stället för byxor och
visa sin civilisation?
Tro icke, min vän! att mitt skämt åsyftar ett försvar
för grofheten och pöbelspråket. Långt derifrån. Men jag
påstår, att undvikandet af låga talesätt endast är hyckleri,
så länge en låg sinnesstämning ännu anfäktar den talande.
Bedjom Gud bevara oss för en låg sinnesstämning och det
låga språket skall falla bort af sig sjelf.
Den läsande allmänhetens andra regel, hvaremot
publicisten må akta sig att synda, lyder så här: "du skall hålla
dig till sak, och icke till person." Tages denna regel i
sin strängaste mening, måste man gissla tjufnaden och låta
tjufven gå. Det förra faller sig nog svårt, det senare
nog hårdt. Vi måste derför förklara regeln på ett sådant
sätt, att tillämpningen deraf ej varder omöjlig i den
konkreta verld, hvars innebyggare vi äro. Månne regeln i
sjelfva verket innebär någon annan befallning än den, att
strängt skilja mellan mannens ofientliga handlingar och
hans enskilda? Månne den innebär något annat förbud an
det, att ej öfverskrida familjlifvets helgade tröskel? Jag?
för min del, besvarar dessa frågor med nej.
Ännu ett tredje anspråk från allmänhetens sida, men
hvilket hon likväl är för blygsam att uttala som regel,
torde äfven böra tagas i betraktande. Hvarje läsare vill
i en tidning se sina egna åsigter uppträda, men naturligtvis
i förskönade och förklarade skepnader. Per vill se en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
