- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
94

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen i Kråkvinkel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Hvar kan biskop X. vara?" frågade erkeengeln
Gabriel.

Då steg jag fram, bugade mig djupt och sade: Ers
exellens! – ty alla erkeenglar äro exellenser, fast icke
alla exellenser äro erkeenglar. – Ers exellens! Ett så
högtidligt tillfälle, som detta, kan svårligen aflöpa utan
villervalla. Det är t. ex. rätt kinkigt att i hast få reda
på sina arma benknotor; ty den ena ligger här och den
andra der. Om jag icke alltför mycket bedrager mig, går
herr biskopen på kyrkogården och letar efter sitt hufvud[1].

Då log erkeengeln Gabriel och sade: Den gode
Guden har inga orimliga anspråk. Han fordrar ej, att
biskopen skall visa sig med hufvud, emedan Han aldrig
gifvit biskopen något sådant. Gack du och tillsäg biskopen
att komma sådan, som han är.

Jag uträttade kommissionen, och herr biskopen infann
sig ändtligen sådan, som han var.

Sedermera passerade ungefär en fjerdedels timma,
hvarunder ingenting passerade. Imellertid stod jag och
tänkte på alla mina synder, på det onda jag gjort – t. ex.
åtskilliga tidningsartiklar, – och det goda jag underlåtit – t. ex. att sparka åtskilliga lymlar i – – hvad heter
det nu igen? Den barmhertige Guden skall nog förlåta
mig alltsamman, sade jag till mig sjelf, sakta men
förtröstansfullt. De öfriga Kråkvinkelsboarna voro också vid
godt kurage, somliga af dumhet och somliga af religiositet.

När qvarten var förlupen, öppnade sig det stora
stjernetältet, som var utspändt öfver slätten. Vår Herre
framträdde derur, och genast började hela skaran af de ringare
englarna eller, så till sägandes, englapacket att ropa: hurra!
I drömmen vågade jag betrakta vår Herre; men – mitt
herrskap! – nu, då jag är vaken, vågar jag icke beskrifva
honom. Så mycket kan jag dock säga i förtroende, att
den som har en sådan gestalt, ett sådant ansigte, som
han, kan ropa: Varde ljus! utan att befara olydnad af
elementerna.

Vår Herre stälde sig och beskådade oss, arma
Kråkvinkelsboar, en god stund. Och när han det hade gjort,


[1]
Hedrén var, enligt ett uttryck af Tegnér, ett »länsmansgeni»,
men saknade högre begåfning.

Utg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:32:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eldbrand/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free