Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulistens besök i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt detta förtjenar visserligen en långresa. Nota bene:
mitt skönaste ideal har alltid varit en syssla med stor lön
och intet att göra. Allra helst skulle jag vilja blifva
afskedadt statsråd med pension.
Dagen derpå stod jag i reskläder.
"Hvarthän?" frågade min värd.
"Till månen, herr ålderman," svarade jag.
Åldermannen blef storögd. Efter en stunds besinning
frågade han: "hvad ämnar min gunstige herre nyttja för åkdon?"
"Macferlanska trillan[1]," svarade jag» "Den duger ej
stort på jorden, men till resor i luften är den, så till
sågandes, klippt och skuren. Lyckligtvis eger jag en sådan
trilla, på det noggrannaste förfärdigad efter beskrifningen."
"Gratulerar!" sade åldermannen, "men," – sade han
sedan – "en dylik resa slutas ej på en dag. Hvar ämnar
min gunstige herre taga nattqvarter under vägen?"
"I de luftslott, som svenska nationen bygde vid
tronföljarevalet i Örebro," svarade jag. "Enligt trovärdiga
kosmografers utsago skola de till ett betydligt antal ligga
mellan jorden och månen."
Åldermannen skakade på hufvudet, och sade med
klagande röst: "Ack, min gunstige herre! alla dessa
luftslott hafva ramlat under tiden. Icke ett enda står qvar.
"Nå väl," svarade jag utan förlägenhet, "då inqvarterar
jag mig i "Framtidens förhoppningar", dem Aftonbladet så
nyligen byggt i luften, att de omöjligen ännu kunnat hinna
att ramla. De äro villor i österländsk stil och särdeles
beqvämt inredda för dem, som vilja sofva. Lef väl, herr
ålderman!"
"Farväl min gunstige herre!" sade åldermannen och
skakade min hand. Derpå satte jag mig i trillan och
styrde raka vägen till månen.
Nu inser läsaren utan svårighet, att icke blott månen
skiner för jorden, utan äfven jorden för månen. Dessa
bägge verldskroppar, intagna af ömsesidig aktning, vända
inbördes sina blankaste sidor emot hvarandra. Deraf
uppkommer månsken på jorden och jordsken i månen. Då
jag anlände dit, var der jordsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
