Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rabulistens besök i månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Tror herrn, att jag kan få någon af dem?"
frågade jag.
Ett ironiskt löje började spela kring selenitens läppar.
"Hvarför icke," svarade han. "Herrn torde vara
ganska kompetent.
"På förhand får jag tillkännagifva," yttrade jag, "att
jag icke är grefve, icke baron, icke ens adelsman."
"Det behöfs också icke," svarade seleniten.
"Och icke är jag rik," fortfor jag.
"Det behöfs icke heller," svarade han.
"Men jag är magister," fortsatte jag, "det vill säga
enligt diplomets ordalydelse: vir juvenis doctissimus, morum
venustate clarissimus, d. v. s. en öfvermåttan lärd
manyngling och desslikes fan så dygdig."
"Det behöfs icke heller," svarade seleniten.
"Nå hvad behöfs då?" frågade jag ifrigt.
"Att vara ett fä," svarade seleniten med eftertryck.
Min förvåning och förtrytelse öfver detta svar kunde
han ej undgå att märka. Leende, men icke mera med
ett ironiskt, utan med ett melankoliskt löje, fattade han
min hand och sade: "Min herre! ni har skingrat mina
illusioner vis å vis jorden; till återtjenst vill jag skingra edra
vis å vis månen. Sätt er med mig i denna grässofta och
hör hvad jag berättar. Det innehåller allt, som ni för
tillfället behöfver veta."
Derefter yttrade sig seleniten, som följer:
Jag brukade ordet fä. Detta bör dock ej tagas i
egentlig, utan blott i figurlig mening. Med fä menar jag
rätt och slätt en menniska, välförståendes en sådan, som
hvarken kan vilja eller tänka på egen hand. Fäaktighetens
konstitutiva beståndsdelar äro således brist på egen vilja
och brist på egna tankar. Den psykologiska delen af
min föreläsning slutar här och jag öfvergår nu till den
historiska.
Regenterna i månen hafva i alla tider satt stort värde
på fän, och vid besättandet af lediga tjenster alltid gifvit
dem företrädet. De hafva alltid resonerat på följande sätt:
en embetsmäns tjenst består deruti, att han verkställer
regentens vilja och realiserar regentens tankar. Händer
nu så, att en embetsmän sjelf tänker och sjelf vill, så
händer ock, att han vill och tänker annorlunda än regenten
vill och tänker; emedan Gud ej skapat två menniskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
