Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelbergs Karl den trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fogelbergs Karl den trettonde.
(Ur Aftonbladet 1835).
I början af december förlidet år – om jag ej mins
orätt – lästes i tidningarna, att Hans Maj:t Konungen
täcktes tillåta publiken, att på vissa timmar se någonting,
nämligen Karl den trettondes, H. M. tillhöriga, staty i
marmor, huggen af Fogelberg. Hans Maj:t har stora
förtjenster om svensk konst och svenska konstnärer.
Högstdensamme skänker dem sitt beskydd på ett sätt, som är
honom värdigt att skänka, och dem att emottaga det –
genom beställningar och inköp af konstverk. Med dessa
rojalistiska tänkesätt fattade jag kappa och hatt och begaf
mig med långa steg till gamla Kungsträdgården och Nya
brunnssalongen, der nämnda staty skulle enligt annonserna
befinna sig.
Han stod der också, Karl af huset Holstein, i sällskap
med de tre Karlarne af huset Zweibrucken, huggna af
Byström. Stackars Zweibrückare! torde någon hafva tänkt,
då han såg dem sammanstälda med Holsteinaren i
brunnssalongen. Stackars Holsteinare! torde samme någon tänka,
då han ser dem sammanstälda i Sveriges historia.
Jag anser ej vara olämpligt, att kasta en sido- och
återblick på de tvänne statyer af Karl den trettonde, som
vi egde före den Fogelbergska statyens ankomst.
Den ena, modellerad af Göthe och gjuten i brons,
befinner sig i gamla Kungsträdgården på en hög piedestal af
granit och vaktas af 4 lejon och en gardist. Den
uppmärksamme åskådaren märker snart, att ironiens dämon
anfäktat artisten vid bildandet af modellen. Hvarför –
kunde man fråga – skulle benen annars vara så drygt
tilltagna mot de öfre delarna af kroppen, så bastanta att
stå på, så oviga att gå med, om icke för att symboliskt
påpeka, att regenter i allmänhet icke äro vänner af det
så kallade "muvemanget". Hvarför – kunde man
ytterligare fråga – skulle det ankar, hvarpå konungen stödjer
högra handen, skadadt från en viss synpunkt, se ut som
en skräddares pressjern, om icke för att förstulet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
