Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fogelbergs Karl den trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillkännagifva, att en konstitution i hans tid blifvit sammanflickad
på skräddarevis, och att pressjernet behöfde föras af en
mäktig, hand, om fållarna skulle kunna jemnas och
skarfvarna fördöljas.
Den andra statyn af Karl den trettonde är huggen i
marmor af Byström och befinner sig i det så kallade
stenmuseum på kongl, slottet. Man behöfver ej vara
skarpsynt, för att finna ställningen sådan, som skulle Musculus
Sphincter hafva uppsagt den gamle konungen all tro och
lydnad, och följderna af nämnde Sphincters förräderi redan
börjat att infinna sig. Detta fel skymmer i betydlig mån
arbetets förtjenster. Historisk sanning är visserligen en
god sak, men äfven den kan i vissa fall drifvas för långt.
Det skadar ej konstverket om konstnären idealiserar, d. v. s.
efterbildar sitt föremål, sådant det skulle varit, om icke –
för att nyttja ett uttryck af Ehrensvärd – de små lagarna
i naturen lagt sig i vägen för de stora.
Herr Fogelbergs Karl den trettonde är af annat slag.
Ställningen är majestätisk och det hela ger ett stort och
varaktigt intryck. Konungen är förestäld i kröningsdrägt,
lagerkransen på hufvudet, spiran i högra handen och en
pappersrulle – till äfventyrs föreningsakten med Norge –
i den venstra. Ser man på detaljerna, så finner man dem
hvar för sig så fulländade, att man ständigt frestas att
tycka den vara vackrast, som man för ögonblicket
betraktar. Helst hvilar ögat på de nakna partierna af
kroppen – plastikens egentliga fält – som här äro endast
hufvudet och händerna, I anletsdragen ligger mildhet,
kraft, lugn – kort sagdt, konungslig värdighet, utan att
likheten blifvit förnärmad. Händerna äro en gammal mans,
men så sköna, att de väl skulle kunna försona en flinthård
republikan med den kungliga handkyssningsceremonien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
