Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällskapet sammanträdde i början hvar fjortonde dag:
men när nöjet förlorat nyhetens behag, blott en gång i
månaden. Andra förlamande orsaker tillkommo sedan –
såsom att två nya ledamöter, herr Crethi och herr Plethi,
introducerades – och tiden emellan hvart sammanträde
blef allt längre och längre, först två månader, så tre, så
fyra. Ändtligen sammanträdde sällskapet ej alls. Derhän
hade det kommit i medlet af sommaren 1840.
Då tänkte ett luminöst hufvud, att sällskapet, som
aflidit i staden, kunde på landet uppväckas till nytt lif.
En anteckningslista kringsändes till ledamöterna, med
uppmaning att sammanträda vid Berg[1]. Förslaget vann bifall
och de flesta antecknade sig. Ångbåten Ormen Långe
hyrdes att föra sällskapet bort och hem. Egaren till Berg,
löjtnant K, lofvade att, till sällskapets herbergerande, bygga
en stor löfsal. En af de sista dagarne i juli månad
bestämdes till resdag och färden skulle börja klockan elfva
förmiddagen.
Äfven jag var en af dem, som antecknat sig, och jag
trodde i min menlöshet, att jag skulle få segla till Berg,
jag som de andra. Men hör, hvad som hände.
Samma dag, som resan skulle ske, vaknade jag helt
tidigt på morgonen och – efter gammal vana – somnade
jag in på nytt igen; hvilket länder mig till skam. Deremot
länder mig till heder, att när jag vaknat för andra gången
– hvilket också skedde efter gammal vana – var jag
så vaken, att jag skulle kunnat uthärda de svåraste
vakenhetsprof, t. ex. läsa en viss prelats predikningar utan att
somna.
Sedan låg jag helt stilla och undrade hvad klockan
månde vara.
Det lilla dussinur, som lyckans frikostighet mig
förlänat, kunde ej gifva mig någon upplysning derom, emedan
det var borta hos urmakaren för att lagas; och det
zoologiska ur, som jag sjelf konstruerat, kunde ej heller
begagnas, emedan det var långt ifrån färdigt. Här frågar du
billigtvis, hvad ett zoologiskt ur är för ett instrument, och
jag frågar tillbaka: har du någonsin läst företalet till
Hoffmans Flora? Om du det har och mins, hvad det innhåller,
så vet du, att Linné i fordna dagar konstruerade ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
