Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återtjenst. Måhända! Tacksamheten är visserligen en dygd,
som börjar bli sällsynt bland menniskor; men – hvarför
just skära hela skapelsen öfver en kam? – den torde
ännu vara i svang bland sparfvar.
Sedan jag med gladt mod fulländat min klädsel, stälde
jag några frågor till mig sjelf och besvarade dem äfven.
Första frågan: hvad vill du nu sysselsätta dig med? Svar
det vet jag icke. Andra frågan: vill du fortsätta att läsa
avisorna? Svar: nej, ty min själ kan ånyo råka i uppror,
och jag vågar ej lita på, att en sparf skall ånyo infinna
sig för att stilla det. Tredje frågan: vill du sätta dig ned
och arbeta? Svar: nej, ty – ty – lika mycket, jag vill
det icke. Fjerde frågan: vill du spatsera af och an på
golfvet; tills madamerna börja sin träta och dymedelst
gifva dig signal till uppbrott? Svar: ja. För den skull
spatserade jag af och an på golfvet, jag spatserade både
länge och väl; men inga madamer och ingen träta hördes
af. Slutligen fann jag spatserandet tråkigt och tänkte:
det skadar ju icke, att komma en qvart för tidigt till
ångbåten. Derpå satte jag mössan på hufvudet, försåg mig i
hast med lämpliga reseförnödenheter, och tågade af.
Jag hade ej hunnit mer än öfver halfva vinden, då
jag nerifrån förstugan hörde ett läte, som hvarken med
ord eller bokstäfver låter sig fullständigt betecknas. Ett
ungefärligt begrepp derom kan man dock få, om man
försöker att med halföppen mun messa den svenska
vokalserien a e i o u y å ä ö. Kort och godt: det var någon, som
tjöt dernere, och denne någon var ingen annan än min
vän Anton, som mötte mig med tårar i ögonen och en
ruinerad dansmästare i handen.
Jag får upplysa, att min vän Anton var en fyraårig
medborgare och son till värden i huset. Min vänskap
förvärfvade han en gång, då jag såg honom skratta min värds
hushållerska midt i ansigtet, emedan hon försökte att
skrämma honom för busen. Antons tillgifvenhet för mig
berodde deremot på helt andra omständigheter. Den väcktes
först af en karamell, stegrades sedan betydligt med ett
par äpplen och hann ändtligen sin kulminationspunkt genom
en dansmästare af papp. Denne hade jag med egen hand
tillklippt, målat honom med alla regnbågens färger, gifvit
honom namnet Piruettenfelt, samt så inrättat honom, att
han sprattlade med benen, då man ryckte på en dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
