Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från englar, utan från mag-ref. – Djefvulen må vara poet
nu för tiden!
Om herr Atterbom svarar mig sej, grundligt, afstår jag
från all vidare process med honom, prestnackorna måga
derom säga, hvad de behaga. Ja, jag går ännu längre:
jag af beder mitt förhastade klander och beklagar, att
skaldens bana på jorden skall vara så fullsådd af törnen, helst
himmelen nu mera lemnar så ringa utsigt till en reparatio
damni. I forna tider, då den hedniske guden Jupiter lefde,
belönades en stor, af lifvets vidrigheter förföljd man
dermed, att han efter döden upptogs bland stjernornas antal.
Lefde Jupiter ännu, skulle han utan tvifvel, och på giltiga
skäl, låta herr Atterbom, efter slutadt jordlif, framtindra
som en ny stjerna i lyrans konstellation eller svanens. Men
Jupiter är död, stendöd. De arma gudarne hafva också
ett beklagligt öde: de upphöra att existera, när
menniskorna upphöra att tro på deras existens.
Det är nu tid, att jag gör dig bekant med terrängen,
på hvilken jag befann mig. Det var en flik af den stora
östgötaslätten, som i solsken och vid godt lynne må kallas
"campagna felice", men som i ruskväder och vid klent
humör bör hålla till godo att heta spanmålsöknen.
Ursprungligen lät vår Herre skog växa derstädes; men Anders,
östgötaböndernas stamfader, tyckte att det var dumt gjordt,
högg ned skogen och sådde ätbara ting i stället. Nu ser
man hans ättling i sextionde led klifva sina dryga och
dugtiga husbondesteg mellan de bugande sädesaxen. Han
är en stark, redlig och klok man. För öfrigt hafva
skickliga fysionomister på hans ansigte läst följande tänkespråk:
"den som har ärter och fläsk och fårskinnspels, kan se
ned på en verld och förakta densamma".
Så långt om slätten i allmänhet; nu några ord om
den ofvannämnde fliken i synnerhet.
Den begränsas i söder af en flock tillbakaträngda
urfödingar, tall, gran, ek och björk, i norr deremot af Roxen,
som är en ful bengel till sjö. Der finnes ej tecken till
holmar eller öar, hvilka dock äro lika nödvändiga för en
sjö, som vill kallas vacker, som episoder äro det för en
episk dikt med samma anspråk. Men om Roxen utmärker
sig för sin fulhet, så utmärker han sig deremot för sin
nytta; ty han utgör en respektabel länk i Göta kanalkedja.
O nytta och fulhet! I vårt nordiska klimat ären I alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
