- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
146

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Månne ej en sådan naturlag äfven gäller for hennes bana
omkring den andliga solen? Månne det qvantum af dumhet
och elakhet, som ursprungligen tillkommer planeten, skulle
kunna förändras utan vådliga, ja rent af förstörande följder?
Jag tror det icke. Antagom nu för ert ögonblick, att sju
gånger sjuhundratusen skeppund dumhet, så ock sju gånger
sjuhundratusen skeppund elakhet, allt ifrån skapelsedagen
tillhöra jorden, och att denna endast bebos af
sjuhundratusen menniskor. Utan att fördjupa oss i en krånglig
aritmetiks labyrinter, inse vi genast, att hvarje menniska borde,
så vidt fördelningen skedde jemnt, hafva på sin lott sju
skeppund dumhet och sju skeppund elakhet. Sker åter
fördelningen ojemnt, så att t. ex. på hvar sjunde menniskas
skuldror läggas fyrationio skeppund dumhet och fyrationio
skeppund elakhet, så kunna de återstående sexhundratusen
menniskorna göra anspråk på att anses för hederligt och
förståndigt folk. Men yfvas böra de icke deröfver, utan
alltid påminna sig, att deras sämre lottade likar äro
martyrer för deras skull, och att de hafva dem att tacka för
både sitt förstånd och sin ärlighet.

Nu vet du, hvarför jag tog af mig mössan för tjufven.

Min väg gick – välförståendes medelst en bro –
öfver Svartåns utlopp i Roxen. Om denna Svartå veta
våra geografer rätt intet att förtälja, och likväl har hon
både många och stora förtjenster. Bland dessa må
exempelvis anföras, att vattnet deri är lika så vått – hvilket,
hvad vatten angår, är en ganska väsendtlig sak – som
någonsin i Klarelfven eller Dalelfven eller andra förnäma
strömmar. Men hvad som synnerligen höjer henne i mina –
d. v. s. i en "fantasts" – ögon är, att de måhända
ädlaste trän i Sverige växa på hennes strand.

Och hvilka äro då dessa "måhända ädlaste trän i
Sverige"? frågar du, eller – rättare sagdt – jag, för att
få berättelsen i gång, låter dig fråga så. De äro, svarar
jag, tallar. Simpla tallar! utropar du. – Ja, min vän,
simpla tallar; men när du förnummit historien om deras
härkomst, skall du ej mer kalla dem simpla.

På Solberga gård, som ligger vid Svartån, bodde i
konung Sigismunds tid en enkefru, som varit konungens
amma. Då fejden utbröt emellan honom och hans farbroder
hertig Karl, hade enkans son tagit sin dibroders, konungens,
parti och måste derför, liksom många andra, begifva sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free