Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick för att betrakta träden. Kors! mumlade jag, hvad
de hafva blifvit stora och löfrika sedan min skoltid, då jag
första gången såg dem. Och hvad jag sjelf, tillade jag
med en suck, har sedan dess blifvit stor och aflöfvad!...
En stund derefter hade jag hunnit till grinden vid ett torp,
som heter Blåsvädret – torp och menniskor heta rätt
underligt ibland – och der hörde jag ett buller på något
afstånd bakom mig. Då jag tittade mig om, blef jag varse
en enbetsvagn, hvaruti satt någonting grått, som vid
närmare påseende befanns vara en bonde och – vid ännu
närmare påseende – en bonde, som jag personligen kände.
Det förstås af sig sjelft, att jag öppnade grinden för
honom och helsade.
Bonden helsade igen och sade: så att herr magistern
ar ute och spatserar. – Han var för artig till att säga:
går. –
Ja, sade jag.
Hvart gäller resan? frågade han sedan.
Till Malforss, fader nämndeman, svarade jag.
Dit ärnar jag mig också, sade han. Mor skall ha
ostgänge i öfvermorgon och behöfver mjöl till kringlor
och våfflor. Derför åker jag nu till Malforss qvarn med
några nypor hvete.
Lycksam resa, sade jag.
Åh! sade bonden, efter vi ärna oss till samma ställe,
kunna vi ju göra sällskap. Var så god och åk med mig!
Vid dessa ord makade han sig till venster i sätet.
Då höllo tårarna på att komma mig i ögonen: jag var
hårdt nära att gråta af glädje, då jag såg, att här i
provinsen fanns någon behållen person, som tyckte sig böra
sitta till venster om en magister. Ack! en lagerkransad
nran – id est: en magister – har bland "les Ostrogoths"
ej högre rang, än sjelfva lagerkransen har bland
kamfiokorten. Den gäller väl – som du torde veta – mera
än blaren och blompottan; men hussu är dock vid alla
tillfällen ojemförligt förnämare. Likaså förhåller det sig med
en magister i Östergötland. Han må derstädes fara, hvart
han vill, så tar han väl höger hand af betjenten och
kammarpigan; men "hussu" är dock vid alla tillfällen
ojemförligt förnämare.
Var så god, sade bonden en gång till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
