Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men frälse folk deremot af äkta porslinslera och eau de
Cologne.
Du gör adeln orätt, sade jag.
Nej, ta mej sjutton dj–! svarade åldermannen. Men,
fortfor han, vi vilja ej tänka derpå, utan på middagssupen,
som väntar oss. Du har väl icke – här kastade han på
mig en missnöjd blick – sällat dig till
nykterhetsfantasternas skara?
Jag svarade: äfven mina hätskaste fiender kunna ej
göra mig den beskyllningen.
Godt! sade åldermannen. Nykterhetsfantaster kan jag
ej tåla. Jag har sjelf varit ute för sådana. Den förste
var en prest, som fördömde mitt måttliga supande – af
bibliska skäl, förstår sig. Men jag svarade honom, jag, med
likaså bibliska skäl och sade: om Kristus velat förmena
menniskorna njutningen af spirituösa drycker, skulle han
vid bröllopet i Kana hafva förvandlat vinet till vatten;
men nu gjorde han tvärtom: han förvandlade vattnet till vin.
Den andre var en läkare, fortfor åldermannen. Det
var under en sjukdom, som jag hade och då jag behöfde
hans hjelp. "Genom att bortlägga bruket af spirituösa
drycker", sade herr doktorn en gång, då han satt vid min
sjuksäng, "kan man förlänga sitt lif, åtminstone ett tiotal
af år". – Herr doktor! svarade jag, jag ville hellre lefva
som en menniska i tio år, än som en hund i tjugo.
Du är aldrig svarslös, yttrade jag.
Nej aldrig, sade åldermannen, men bäst svarar jag
min hustru, om hon någon gång börjar qvintilera i samma
tonart.
Nå, hvad svarar du då? frågade jag, icke utan en
viss släng af nyfikenhet.
Jo, sade åldermannen, jag svarar: "tyst qvinna!" och
mera behöfs icke.
Under detta samtal nalkades vi allt mera och mera
den plats, der middagsbordet var dukadt. Det stod på
stranden af strömmen, i skuggan af några lummiga alar.
Vid vår framkomst dit helsades vi af åldermannens fru,
ett äldre, hyggligt fruntimmer i hemväfd klädning, samt af
tvänne vackra och – att döma efter utseendet – starka
ynglingar, åldermannens söner, den ene gesäll, den andre
gymnasist. Om de två sistnämnda har jag ej mer att
förtälja, än att de, under hela tiden af vår sammanvaro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
