Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun - Fjerde brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokstafligen följde den mamsell-Bremerska sällskapsmaximen
för ungt manfolk: "var snygg, trygg och höflig!"
Deremot har jag ett och annat att säga om de öfriga
personerna och vår gemensamma måltid; men jag sparar
alltsammans till nästa gång. För närvarande är jag trött,
papperet slut och ljuset så godt som nedbrunnet. – Godnatt!
Fjerde brefvet.
Ack om jag vore en af Sveriges tolftusen största,
ännu lefvande skalder! Då skulle jag skrifva vers, jag
skulle i klangfulla hexametrar besjunga min middagsmåltid
vid Malforss; och du och verlden finge mottaga en ny idyll,
en idyll, så förträfflig, att vittra handelsbokhållare kunde
med all heder räcka deri åt svärmiska symamseller och
säga: "jag bedyrar, min nådiga! det är en extra superfin
idyll af allra bästa primasortens utsöktaste qualité". Men
– jag måste, tyvärr, låta dessa gyllene drömmar fara;
jag är icke alls skald, ännu mindre en af "Sveriges
tolftusen största", och "du och verlden" måste fördenskull
låta eder nöja med simpel prosa, hädanefter som hittills.
Föreställ dig till en början, att jag och
vederbörandesitta till bords "i grönskande lund, vid brusande elf".
Supen och smörgåsen äro redan absolverade och sällskapet
sysselsätter sig med första rätten, d. v. s. med inlagd ål.
Då vi ätit ett par bitar, frågade mig åldermannen,
om jag hört historien om alungen och ålhustrun. Och,
ehuru jag hört den väl ett dussin gånger, nändes jag ej
svara annat än nej; ty jag såg på åldermannen, att han
ville oändligt gerna berätta.
"Nå," sade han, "då skall jag ge dig besked om saken.
En vacker dag kom alungen löpande till ålhustrun, moder
sin, och grät och skrek: nu draga de far ur sjön!
Ålhustrun tröstade honom och sade: gif dig tillfreds, mitt
barn, far kommer nog igen! Och alungen gaf sig tillfreds
och aflägsnade sig. Om en stund kom han åter till modren
och grät och skrek: nu koka de far! – Gif dig tillfreds!
svarade hon; far kommer nog igen. Ålungen gaf sig ånyo
tillfreds och aflägsnade sig. Om en stund kom han åter
till modren och grät och skrek: nu äta de far! Ålhustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
