Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans fru deremot sade ingenting; hon fnös blott en
eller två gånger.
Sedan fingo vi kall fågelstek med pressgurkor. Jag
åt med strykande matlust och af hörde under tiden en tvist,
som – Gud vet huru – uppkom mellan åldermannen och
hans fru, angående mankönets relativa förträfflighet. När
jag ätit och hört mig mätt, tog jag ordet och sade –
något öfveriladt kanhända –:
"Mannen utmärker sig framför qvinnan egentligen
genom sin skönhet".
"Sjutton dj–!" utropade åldermannen.
"Min Gud!" utropade hans fru.
"Låtom oss förstå hvarandra, mitt herrskap!" sade
jag, sedan jag betänksamt torkat mig om munnen. "Jag,
för min del, tycker nog, i likhet med alla andra karlar,
att qvinnan är den vackraste; men jag misstänker, att det
är könsdriften, som besticker mitt omdöme till hennes
fördel. Ser jag mig omkring i naturen och betraktar de så
kallade djuren, så finner jag hannen ofta vackrare än honan.
Tuppen t. ex. visar sig vackrare än hönan, lejonet vackrare
än lejoninnan. Deremot träffar jag aldrig honan vackrare
än hannen. Månne menniskan, skapelsens slutsten och
mästerstycke, kan vara ett undantag från skapelsens
allmänna lag? Svar: nej! Således måste mannen vara
vackrare än qvinnan, eller åtminstone lika så vacker, som hon.
Quod erat demonstrandum."
"Hm!" sade åldermannen.
Men hans fru fnös tre gånger, fattade derpå ett par
tallrickar, kringbjöd dem och sade med hvass röst:
"behagar den skönare delen af menniskoslägtet äta
mandelbakelser med krusbärssylt?"
Omsider tog måltiden slut och vi reste oss upp från
bordet. Derefter utdelade åldermannen sina husfaderliga
befallningar. Till sina söner sade han: "pojkar! bären ett
par vinbuteljer, ett par glas och en kork skruf till lilla
bersåen derborta, Der skola P. och jag slå oss ned tills
vidare. Sedan skolen I bära mat och dryck till drängen
samt tillse, att han sköter hästarna försvarligt. När detta
är undangjordt, kunnen I råda eder sjelfva. Förmodligen
tagen I då edra metspön och försöken er lycka med fiskarna
i strömmen. Och hvarför icke? Nog låter det tänka sig,
att en och annan bland dem är så dum, att han nappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
