Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på kroken. Till sin fru sade åldermannen: du, min gumma!
skall skicka en hederlig köttportion till drängen; ej heller
får du pruta på hans andel i ölet och bränvinet. Sedan
må du packa in öfverlefvorna efter måltiden och sedan –
för att sätta kronan på verket – taga ditt kaffe, om du
kan skaffa dig tillträde till någon spisel att koka det i.
Kaffe," utropade han och vände sig till mig, "kunna
qvinfolken ej vara utan. Nej, ta mej sjutton dj–! de det
kunna."
"Min lilla, snälla, goda, hyggliga gubbe!" sade frun
med en ton, hvari den rådande sötman ej alldeles kunnat
kufva besk- och syrligheten.
"Hvad befalls?" frågade åldermannen.
"Jag menar bara," sade frun med oförändrad ton, "att
du skulle kunna bortlägga de der sjutton, hvilka du så
ofta begagnar. Dock icke straxt och på en gång – himlen
bevare mig från ett sådant yrkande! Man har ju exempel
på, att stora och hastiga afbrott i gamla vanor vållat
helsans förlust – utan piano och småningom. Du kan i
morgon t. ex. använda sexton, i öfvermorgon femton, dagen
derpå fjorton o. s. v. På det sättet minskas antalet för
hvarje dag, och inom kort tid har ditt svärjande alldeles
upphört. Hvad jag då skall bli glad –"
"Tyst qvinna!" svarade åldermannen.
Han och jag begåfvo oss sedan till "lilla bersåen" och
der mådde vi förträffligt. Inga djupsinniga tankar
besvärade oss; ty matsmältningen är en sträng tullfiskal, som
utan barmhertighet konfiskerar dylikt kontraband. Ej heller
gjorde obehagliga fantasier oss något men; ty ur vinglaset
sväljde vi frön till idel angenäma. På själarna gick
således ingen nöd, ännu mindre på kropparna. Dessa lågo
sträckta i gräset och kunde lata sig ad libitum. Alarna
höllo sina gröna parasoller öfver dem; friska, med
blomsterdoft kryddade vindar uppvaktade deras näsor, och
Motala-strömmens sorl smekte musikaliskt deras öron.
Men all herrlighet hafver en ända. När första
vinbuteljen var drucken, suckade åldermannen och sade: "håhå!"
"Hur så?" frågade jag.
"I stället för svar gaf han mig en fråga: "Kan du
säga mig," sade han, "hvad Sverige har för gagn af sin
förening med Norge?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
