Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef olyckan varse, började hon jemra sig och klaga: ack
och ve! husbonden slår ihjäl mig i morgon. – Hur är det
fatt, frågade knekten. – Pigan sade honom då, under
många tårar och snyftningar, hvad som hade skett. – Är
det icke värre, yttrade knekten, så bör du gifva dig
tillfreds; skadan kan lätt hjelpas. Vi skola lägga en annan
hand, ett annat stycke tunga och ett par andra ögon på
tallricken. – Hvar skola vi taga dem. ifrån, sade pigan. –
Det vet jag råd för, sade knekten. Galgen står icke långt
härifrån och der hänger en tjuf, som ännu bör vara färsk,
ty han hängdes helt nyligen. Af honom skall jag gå och
skära handen. – Gör det, sade pigan, men glöm ej, att
det är venstra handen, som vi behöfva. – Nej, sade
knekten, jag skall ej glömma det. Sedan fortfor han: i
går slagtades här i huset ett får; och som det ej mera
har sin tunga af nöden, kan du med godt samvete gå och
annamma ett stycke deraf. – Det kan jag visst, sade
pigan. – Hvad slutligen ögonen angår, sade knekten, så
skola vi gemensamt rifva dem ur skallen på kattkanaljen,
ty han har ingalunda bättre förtjent. – Det skola vi, sade
pigan. – Sedan hon och hennes vän, knekten, slutat sitt
samtal, skredo de strax till verkställighet af beslutet.
Knekten hemtade tjufvens venstra hand, pigan hemtade
ett stycke af fårets tunga, och båda gemensamt refvo
ögonen ut på den arma katten. Sedan lade de alltsammans
på tallricken i stället för det, som blifvit uppätet.
Om morgonen lemnade pigan tallricken till värden
och han lemnade den till de tre kirurgerna. Hvarken han
eller de blefvo varse, att ett ombyte hade skett.
Kirurgerna smorde sina sår och de framburna lemmarna med
en salva, som de kallade "himlasalvan", och gjorde sig
helbregda igen. Derpå bekostade värden en ståtlig frukost,
hvarvid vankades mycket vin. Slutligen lyfte de tre
kirurgerna sina renslar på ryggen, togo afsked af värden och
gåfvo sig ut att vandra.
När de hade vandrat en fjerdingsväg eller två, yttrade
Kristian eller den, som hade fått kattögonen: det är för
underligt, att vägen skall vara – så full af råttor och möss.
Se bara, huru muntert de dansa kring våra fötter! – Adolf
svarade: icke ser jag några råttor och möss. Fins här
något, som dansar, så är det säkert frukostvinet, som
dansar i ditt eget hufvud. – Du misstar dig, sade Kristian;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
