Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag är icke det minsta rusig. – När de åter hade vandrat
en fjerdingsväg eller två, sade Benjamin eller den, som
fått ett stycke af fårtungan: nej, nu kan jag ej hålla mig
längre. Bä? mina bröder, bä! Det må synas eder huru
löjligt som helst, men jag kan omöjligt låta bli att bräka.
Bä, mine käraste bröder, bä! – Det är bra besynnerligt,
sade Adolf, att frukosten kunnat hafva en sådan verkan
på eder. Den ene ser råttor dansa omkring sig, den andre
börjar bräka och det efter flera timmars förlopp. Jag
deremot, som druckit lika mycket, som I, känner mig icke
alls yr i hufvudet. – Du misstar dig, sade Benjamin, om
du tror, att jag är rusig. Vinet är icke skuld till att jag
bräker så gerna; bä! – När de ånyo hade vandrat en
fjerdingsväg eller två, kommo de till en trädgård, der
åtskilliga trän, som buro de skönaste frukter, utsträckte sina
grenar öfver det låga staketet. Genast började Adolf eller
den, som fatt tjufhanden, att plocka äpplen och päron och
stoppa fickorna fulla. Dansade Kristian: hvad kommer åt
dig, bror Adolf, att du stjäl? Är det frukostvinet, som
grasserar i fingrarna på dig? Och om du ändtligen skall
stjäla, hvarför stjäl du med venstra handen, i stället för
den högra, som dock är mycket beqvämare till alla
menskliga göromål? – Det kommer sig deraf, sade Adolf, att
jag i venstra handen känner en oemotståndlig retelse, men
alls ingen i den högra. Mina händer äro i dag helt omaka
till lynnet. – Kanske äro de också helt omaka till
utseendet, sade Kristian. Håll dem för roskull bredvid
hvarandra, så få vi jemföra dem. – När nu jemförelsen skedde,
befanns högra handen vara stor och finskinnad, den venstra
deremot liten och grofskinnad. – Här har ett ombyte
skett, utropade Adolf. Jag har sannolikt fått en tjufs hand,
i stället för min egen. – Och jag, sade Kristian, har
förmodligen fått ett par kattögon, efter jag ser idel råttor
dansa på vägen. – Och jag, sade Benjamin, har troligen
fått ett stycke af en fårtunga, efter jag så gerna vill säga
bä! Hade jag skurit bort hela min tunga, så hade jag nog
fått en hel fårtunga i stället och skulle nu ej kunnat tala
ett enda menskligt ord, utan nödgats uttrycka alla mina
tankar och känslor med: bä, bä, bä! – Vi hafva alla tre,
sade Adolf, blifvit bedragna på värdshuset; oss återstår ej
annat val, än att återvända dit och antingen få våra rätta
ledamöter tillbaka af värdshusvärden, eller, ifall de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
