- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
176

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen appell. Ej heller mäktar någon att trotsa dem, ty
hon har Enfalden, den allsvåldiga Enfalden, som aldrig ligger
sjuk, till vän och beskyddarinna. – Ställer man sig på en
rent estetisk ståndpunkt, så kan man visserligen resonnera
så här: "frågan, om ett vitterhetsarbete skall vara
anständigt eller icke, är lika så slug som frågan, om en triangel
skall vara grön eller blå. Triangelns natur är att vara
triangel, och grönheten och blåheten höra ej dit. Likaså
gälla i vitterheten hvarken anständighet eller
oanständighet, utan – skönt eller icke skönt? – "that is the question!"
– Men – det är vådligt att ställa sig på en rent
estetisk ståndpunkt; och jag råder en hvar, som förfogat sig
dit, att tala lagom högt. Bäst är att hviska – såsom den
lydiske hårfrisören gjorde, då han ville afbörda sig sin
upptäckt, att kung Midas hade åsneöron[1].

Vi voro nu framkomna till Berg och tiden var inne,
då jag skulle honorera mina löften till Måsse. För den
skull tillitade jag min plånbok och gaf honom en gammal
tjugofyraskilling med kapprock, hvarpå någon –
förmodligen en fattig, humoristisk literatör – skrifvit orden:
sat sapienti! Måsse tog emot, men hade ej tid att tacka.
Han gaf sig genast, mer dansande än gående, å väg till
gästgifvargårdens krogstuga, och sjöng under tiden en visa,
hvaraf jag ej minnes mer än den enda raden:

        »Lönen min tar krögaren, och krögaren tar fan.»

Snart blef han omgifven af en hop barn och slödder,
som hurrade och ropade: "Tok-Måsse är här!" – Ett par
ögonblick stod jag och tittade efter honom, men gick sedan
kanalbanken utföre, med slussarna till höger om mig.


[1]
För att corroborera, illustrera och komplettera ofvanstående
rader, vill författaren citera ett par yttranden af ett par jättar i
literaturens verld, Voltaire och Jean Paul.

Den förre säger: »Pius les moeurs sont dépravés, plus les
expressions deviennent mesurées; on croit regagner en langage ce qu’on a
perdu en vertu.»

Den senare yttrar sig så här: »In der ächtkomischen Darstelluug
gibt es so wenlg wie in der Zergliederlmnst (und ist nicht jene auch
eine, nur eine geistigere und schärfere?) eine verführende
Unanständigkeit; und so wie der Blitzfunke ohne ünden durch Schiesspulver
aher am Eisenleiter fährt, so lauft am komischen Leiter jene Flamme
nur als Witz ohne Schaden durch die brennhare Sinnlichkeit hindurch.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free