Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derinne. Jag supponerade, att han var utgifvare af
riksdagstidningen.
"Tohu vabohu!" sade jag halfhögt och suckande.
"Hvad talar du för språk, min bror?" svarade en
person, hvars närvaro jag ej förr blifvit varse och som
gick der och fnaskade och syntes leta efter något. "Söker
du Orfei Vänner," fortfor han, "så träffar du dem på Ormen
Långe, dit de redan begifvit sig och dit äfven jag skall
styra kurs, så fort jag hunnit få rätt på min förb– hatt."
"När skall ångbåten afgå?" frågade jag.
"Klockan sju," svarade personen, "men hon fattas ännu
en qvart."
Hatten hittades om ett par minuter och jag spatserade
sedan ned till ångbåten, arm i arm med nyssnämnda
person. Jag behöfver ej säga, hvad han egentligen hette,
utan skall i stället kalla honom "jordens son", ett namn,
som han företrädesvis förtjente; ty som han hade låg panna,
stor mage och breda fötter, liknade han på ett frappant
sätt allas vår moder jorden, hvilken – såsom du vet –
är platt vid polerna och upphöjd under eqvatorn.
På vägen förtäljde han mig, huru "roligt" sällskapet
haft. Man hade först spisat en delikat middag, sedan
intagit sitt kaffe, derpå exseqverat flere än tjugo af
Fredmans sånger och epistlar, samt under tiden tömt ett halft
dussin bålar. Slutligen hade Drabbis-ordens
erkekommendör – "den ende i verlden" – hållit extra ordenskapitel
och – bland annat – befordrat komministersadjunkten F.
till ordensbiskop "med rang näst efter vaktmästaren, men
med rättighet att gå till höger om dennes hund."
"Fan så roligt hafva vi haft," upprepade ’jordens son’.
"Men," tillade han, "kan du säga mig, hvad en humorist
är för en?"
"Hur så?" frågade jag tillbaka.
"Jo," sade ’jordens son’, "en af sällskapet proponerade
Bellmans skål och yttrade, att han varit Sveriges, ja
Europas störste humorist. Hela sällskapet instämde och äfven
jag. Men – uppriktigt sagdt – vet jag ej, hvad en
humorist är för en."
"Det är," svarade jag, "en man, hvars tankegång
liknar hästens gång i schackspelet. Den hoppar – såsom
du vet – från svart på hvitt och från hvitt på svart.
"Kors!" sade ’jordens son’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
