- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
182

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hållet, likväl så mycket, att jag tro gånger reste mig
upp från min ringlagda lina, för att på ett par ögonblick
sälla mig till de andra och dricka ett glas punsch. Kan
man ej sympatisera med menskligheten medelst hjertat och
hufvudet, är det ju ändå något, om man gör det medelst
magen!

Omsider hann ångbåten målet tör sin färd; – men
då var det redan långt lidet på qvällen. Stångån gör så
många "slingriga krumlingar eller krumliga slingringar"
[1]
vid inloppet till Linköpings hamn, att en betydlig tid åtgår,
innan ett fartyg kan komma dit. – Nu utlades landgången,
lossades nattskotten, klungo de sista fanfarerna, tömdes
det sista glaset. I afskedets stund hade jag ånyo det nöjet
att trycka femtio händer och höra femtio: "god natt, bror!
tack för godt sällskap, bror!" Hjertligt och beskedligt
svarade jag: "tack, bror! sof sött, bror!" Sedan förströddes
"Orfei Vänner" åt skilda håll, som löfven för höstvindarna;
men jag gissar, att alla voro belåtna med att få gå till
hvila och att de, vid åsynen af den bäddade sängen, hörde
i sina själar ett ljuft eko af melodien: "jag helsar dig,
fredliga flagga!" Så var åtminstone fallet med mig då jag,
genomtrött och genomsömnig, beträdde tröskeln till mina
anspråkslösa vindsrum.

Medan jag höll på att kläda af mig, fick jag ett besök
af lilla samvetet.

Detta uttryck tarfvar en förklaring. Som du vet,
hafva alla menniskor ett så kalladt samvete, merändels af
kautschuks-natur, så att det med mycken lätthet kan vidga
eller sammandraga sig, allt efter omständigheterna. Hvad
mig beträffar, har jag blifvit särdeles rikt utrustad, ty jag
har fått ej mindre än två samveten, men af olika
dimensioner, hvadan jag, för att skilja dem åt, kallat det ena


[1]
Uttrycket är professorligt och nyttjades af en stor latinare, då
han skulle för sitt student-auditorium öfversatta ett stycke ur Virgilius.

Äfven andra olägenheter, än tidspillan, härleda sig från Stångåns
»slingringar» och »krumlingar», hvadan Linköpings borgerskap påtänkt
att låta afskära några i ån utskjutande landuddar, på det att inloppet
må bli rakt. Men som penningar saknas till företaget, ärnar samma
borgerskap ingå till Riksens Ständer med en begäran om anslag.
Naturligtvis kan jag ej annat än önska denna begäran all lycka och
framgång; dock misströstar jag betydligt. Riksens Ständer hafva -- att
döma efter deras nuvarande beskaffenhet -- långt mera anlag att
förvandla det raka till krokigt, än det krokiga till rakt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free