Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun - Anteckningar om en resa till Norrköping och hem igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag nu står i begrepp att företaga en ny resa –
nämligen kring Linköpings gator, arm i arm med förbemälte
universitetsvän – är tiden inne att sluta beskrifningen på
denna. – Lef väl, min bäste W. von Braun. Måtte du alltid
florera! Måtte din skugga bli allt längre och längre –
äfvensom något smalare! Måtte din lyra ljuda af allt renare
och gladare toner! Men då du spelar derpå, så glöm ej
att vända ryggen åt allmänheten; ty ser du det platta
bifallsgrinet, så blir du rasande och krossar – för att nyttja
ett uttryck af vår aflidne vän Vitalis – "lyran mot berget
Parnassus med samma känslor, som fordomdags Moses,
Herrans tjenare, dängde sina lagtaflor i Sinai berg."
Lef väl och glöm mig ej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>