Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om en resa till Norrköping och hem igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har man skog. Jag tycker ej om slika blandningar. På
den rena slätten, der utsigten är fullkomligt öppen åt alla
håll, njuter jag af dess vidd, dess bördighet, dess
folkmängd, och föreställningen om välmåga, styrka och
samhällighet öfverflyglar mig på ett angenämt sätt. Men "i
skog, i skog, i djupan skog" mår jag ännu bättre, ty der
komma mina blåögda barndomsminnen mig till mötes med
nakna fötter, fladdrande hår, och konvaljer eller smultron
i händerna. Der sorlar bäcken, utan att göra oljud, der
poetiserar trasten, utan att vilja helsas för sekularsnille,
der tala träden med sina tusende gröna tungor, utan att
ljuga eller belacka med en enda. Tvärtom! jag mins
bestämdt från mina första skolår, att en beskedlig gran, med
hvilken jag gjort bekantskap, och i hvars grenars skugga
jag stundom brukade sträcka min trötta lekamen, tröstade
mig en gång rätt grundligt och susade helt tydligt: "hur
är det med dig, stackars barn? Måhända har du fått stut
för "fero tuli latum ferre"; men hvad gör det? Var karl
igen! – icke lönar det sig att lipa för sådant lappri."
Molnen hvimlade på himlen, så att jag ej fick tända
min pipa med solglaset, det enda elddon jag hade med
mig. När jag sagt till skjutsgossen: "stanna nu, ty nu
skiner hon" – och denne skrikit sitt "ptroh!" och brunte
stod stilla, kom ett grått moln och gjorde slut på
härligheten. Som detta hände mig flera gånger, blef jag
slutligen förargad på molnen och beslöt att göra gemena
reflexioner öfver de lymlarne.
Molnen – tänkte jag – hafva antingen varit "åsigter",
dem något bålstort tidnings-Vi utan "insigter" framvräkt
för allmänheten, eller skola de en gång blifva det. De
äro, de liksom hela skapelsen, inbegripna i själavandringens
kedja. Jag tror på denna pytagoreiska eller, rättare
sagdt, indiska dogm, – ty Pytagoras tog den från
Indien – och jag befinner mig väl dervid; jag kan
derigenom förklara åtskilligt, t. ex. att Stockholms åkardrängar
tillåtas att så obarmhertigt handtera åkarhästarna, Den
eviga rättvisan – det är påtagligt – måste förr eller
senare gifva själavandringen fria tyglar, och då blir
åkarhästen åkardräng och åkardrängen blir åkarhäst, och den
ene får betala den andre för gammal ost. Ett analogt
förhållande eger äfven rum emellan molnen och de grandiosa
"åsigterna" hos dessa tidnings-Vi utan "insigter".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
