Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om en resa till Norrköping och hem igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skjutsbonden, som jag fick vid Brinck, var en ung
fyr, färdig att träda ur den mognade ynglingaåldern in i
mannaåldern. På hans anlete tycktes mig med frimodiga
drag stå tecknad förhoppningen, att från de på framtidens
bana sig resande ärestänger nedplocka, icke blott ett
nämndemansdiplom, utan äfven en riksdagsfullmakt. Hans häst
var lika kry, som han, hvadan det led undan, och snart
mötte vi en militär, som satt och halfsof i sitt åkdon.
Detta gaf min skjutsbonde anledning att öppna sin
språklåda och fråga: hvarför är icke vårt krigsfolk någonsin
ute och slåss med fienden, liksom allt annat krigsfolk i
verlden?
Jag svarade: emedan Sverige ej har eller på länge
haft några fiender.
Nå då, sade bonden och skrattade, är ju vårt
krigsfolk lika gagnlöst, som kakelugnar vid midsommarstiden.
Alldeles icke, svarade jag. Militären har icke blott
till ändamål att värna landet mot yttre fiender, utan äfven
att upprätthålla den inre ordningen, d. v. s. det statsskick,
som nu lyckliggör alla goda och trogna själar. När de,
som mycket arbeta och hafva intet att äta, samka sorl
omkring dem, som intet arbeta och hafva mycket att äta,
så skickar öfverheten ett regemente och låter allernådigt
skjuta ihjäl de förre. Sådant kallas att upprätthålla den
inre ordningen. Och något annat gagn af vår armé lära
vi ej heller hafva under nuvarande konstellationer att
förvänta. Derför gör en svensk man klokast, då han om
svenska arméen tänker som Telgeboarna för hundra år
sedan tänkte om sin galge. Östhammarsboarna ville låna
denna, men Telgeboarna svarade och sade: nehej! vi hafva
bygt vår galge för oss och våra barn, men ej för andra.
Likaså bör en svensk man, som hör omtalas, att England
och Frankrike önska få Sveriges hjelp till Rysslands
tuktande, tänka: nehej! vi underhålla vår armé för att
skjuta ihjäl oss och våra barn, men alldeles icke för att
skjuta ryssar och kossacker.
Skjutsbonden grinade försmädligt och tog sig en pris snus.
Vi foro förbi den vackra gården Klinga. Åsynen deraf
förde tankarne på mannen, som nyligen egde den, men
nu lemnat den åt sina arfvingar. Fabrikören John Swartz
var en af de anseddare männen i Östergötland och den
anseddaste i Norrköping. Och detta var icke underligt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
