Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta kan vara nog sagdt till förklaring af
allokutionen: "högtärade Petter!" Jag öfvergår derför till
fabricerandet af sjelfva brefven, om hvilkas innehåll jag för
ögonblicket är ur stånd,att gifva någon rikhaltigare notis,
än den som finnes på titelbladet.
Vid riksdagsmannavälet i L. hade den ene kandidaten
tre gånger så många valmän, som den andre, men endast
fem röster mera än han[1]. Du slutet häraf, att de mindre
förmögne måtte hafva slagit sig tillsamman för att
öfverrösta de förmögnare; och så förhöll det sig verkligen.
Äfven till den obetydligaste fläck på jordklotet utgrenar
sig numera den remna, som söndrar menniskoslägtet i massa.
En vän, som skyndat till mig för att säga mig, att
jag blifvit riksdagsman, yttrade bland annat: "ingenting är
du och ingenting har du, och ändå – här har
personlighetsprincipen gjort sig gällande i hela sitt omfång."
Då reste jag mig på tå och fröjdades öfver mitt jag.
Men man tröttnar att stå på tå och fröjdas öfver sitt
jag. Småningom sänkte jag mig, och när jag slutligen
berörde golfvet med stöfvelklackarna, gick det mig
ungefär så, som det gick jätten Antseus, då han med fötterna
berörde jorden. Jätten fick sina krafter igen, så att han
ånyo kunde brottas med Herkules, och jag fick mitt
förstånd igen, så att jag ånyo kunde producera en vettig tanke.
Jag tänkte: det är bäst, att jag afsäger mig
förtroendet och blir hemma. Lägger jag allmänhetens anspråk
på ena och mina kapaciteter på andra vågskålen, så flyger
den senare högt i luften. Denna tanke meddelade jag min
nyssnämnde vän, som skrattade och svarade: "res du åstad!
Du kan väl icke vara dummare du, än de andra
riksdagsmännen."
Och så reste jag åstad.
Resvädret var dåligt och naturen sådan, som den
vankas i november månad, d. v. s. ruskig. Likväl måste
till dess heder erkännas, att den var symbolisk. Tunga
regnmoln bortskymde solem, eller – med andra ord –
monarkiska tronhimlar förtogo åsynen af republiken. Några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
