Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef det litet dager, så att vi kunde bruka våra ögon; och
då brukade vi dem och betraktade hvarandra och gjorde
hvarandra rättvisa och gäspade. Sällskapet var brokigt
– såsom händelsen i allmänhet lärer vara med
ångbåtssällskaper – och liknade en klutmatta, der slumpen,
medelst sömmerskans hand, sammanfogat röda, gröna, gula,
blå etc. klädeslappar till ett så kalladt helt. De flesta
af herrarna voro riksdagsmän, och bland dessa befann sig
äfven min gamle vän och gynnare biskop Hedrén.
Jag har gjort den mannen orätt; ty jag påstod för
några år sedan, att han vore en "ofjädrad tvåbening"[1] af
det vanliga, medelmåttiga slaget, samt att hans upphöjelse
till en så vigtig plats inom stat och kyrka, som
biskopsstolen är, blott kunde förklaras genom det antagandet, att
han hade, liksom en luftballong, stigit för sin tomhets
skull. Men nu inser jag mitt misstag, sedan jag fått veta,
att herr biskopen vid sistlidne riksdag sökt och funnit
motiverna för spöstraffets bibehållande – i Kristi
evangelium. Den, som der kan söka och der finna dem, måste
vara en utomordentlig man.
Bland passagerare, som ej hörde till riksdagen, torde
Onkel Adam, de svenska tendensromanernas alfa och omega,
kunna anses för den största notabiliteten. Som vi voro
gamla bekanta, gick jag till honom och helsade. Han
helsade tillbaka och tilltalade mig sedan i följande ordalag:
"Efter du nu har blifvit riksdagsman, kommer du
väl, i afseende på konungens propositioner, att bete dig
som..."
Här gjorde Onkel en paus för att taga sig en pris
snus ur den lilla silfverdosan, hvilken han ofta, med
fundersam uppsyn, vrider och vänder mellan fingrarna. Jag
begagnade mig af bemälte paus för att fråga: "som hvem?"
"Som bonden på sockenstämman," svarade Onkel
Adam.
"Hur gjorde då han?" frågade jag.
"Historien," sade, Onkel Adam, "lyder i korthet så
här. I en församling, hvars prest stod i ogunst hos sina
åhörare, skulle en gång en bonde, efter hemkomsten från
sockenstämman, redogöra för grannen sin. – Hvad hade
ni för er, frågade grannen. – Åjo, sade bonden, prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
