Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej större rätt att kalla sig arbeten, än snömos att kalla
sig mat. De bestå endast i en myckenhet häfdvunna
ceremonier, hvarvid oreras, oreras, oreras oändligt.
För oratorerna gäller ej den Schlegelska regeln: den,
som talar, skall hafva något att säga. Tvärtom! Våra
oratorer skola hafva alls intet att säga. Deras tal få ej
innehålla tankar, utan blott fraser. Derjemte måste de
sistnämnda, eller fraserna, hafva hvarken högre eller lägre
temperatur, an en skicklig trädgårdsmästare anser vara
lämplig för odlandet af krukväxter. Så har den
allsmäktiga vanan en gång för alla förordnat.
Understundom händer likväl, att detta förordnande icke
till fullo åtlydes och att en eller annan tanke insmuglas i
talen. Sådan var t. ex. händelsen med det tal, som herr
talmannen Holm, å borgareståndets vägnar, nyligen höll
till H. M. konungen, äfvensom med Hans Maj:ts tal, då
högstdensamme besvarade det förstnämnda talet. Herr
Holm yttrade nämligen, att "de nya näringsförfattningarna
väckt oro och bekymmer i landet"; och Hans Maj:t svarade,
att detta vore "ett bevis på den försigtighet, som bör
iakttagas, då fråga uppstår, att rubba seklers vanor, eller långt
mer, lagliga rättigheter, hvilka ega urgammal häfd."
Att dessa uttryck ej innehöllo "fraser", utan "tankar",
är påtagligt. Kanske skulle dock detta blifvit dem
förlåtet, derest icke, till råga på synden, tankarna varit –
konservativa. Såsom sådana kunde de ej annat än låta
illa i liberala öron: och de flesta af borgarståndets öron –
om hvilka jag för öfrigt underlåter att yttra mig – äro
af liberal natur. Ståndets pluralitet blef derför högst
förtörnad; och då vreden ej fick gifva sig luft emot
konungens höga person, beslöt man, att desto eftertryckligare
näpsa herr Holm. Denne, som blifvit i tid underrättad,
.sökte förekomma den hotande stormen, och afgaf, i plenum
den 24 dennes, en ganska nöjaktig förklaring</footnote>
Den lydde, som följer: "I helsningstalet till H. M. Konungen
kommo att inflyta några uttryck, angående de nyligen utkomna
näringsförfattningarna, med hvilka uttryck min mening desto mindre var att
anföra något klander emot samma författningar, i deras helhet, och
hvilket icke heller finnes i talet uttryckt, – som jag gillar dem till
sjelfva principen, utan endast att antyda min, på egen erfarenhet om
förhållandet i Stockholm och från flera orter lemnade upplysningar
grundade, kännedom derom, att betänkligheter mött vid tillämpningen
af författningarna i vissa af deras detaljer, samt att rättelse i afseende
derå, vore att önska, hvilken åsigt jag icke har skäl att frånträda.
Lämpligheten af ett sådant meddelande, i sammanhang med det
underdåniga helsningstalet, lemnar jag gerna derhän och tillskrifver min
naturliga öppenhet att alltid utsäga, hvad jag tänker, orsaken till
anmärkningens framställande. Att jag i sistlidne Måndagsplennm sjelf
icke påyrkade uppläsning af de på ståndets bord framlagda talen, ehuru
då väl sent, härledde sig deraf, att jag sannerligen icke fastade den
vigt vid opinionsyttringen, som nu efteråt. Imellertid, och sedan jag
nu afhört Kongl. Maj:ts Nådiga svar, hlef jag sjelf ohelåten med
yttrandet i fråga, vid detta tillfälle framstäldt, och denna obelåtenhet
ökades då jag förnam, att flere af ståndets ledamöter delade den. Jag
har derföre i dag sökt och, i närvaro af Herr vice Talmannen Brinck,
som, jemte mig, hade att hembära vår underdåniga tacksamhet för de
oss Nådigt gifne förtroende-befattningar vid denna riksdag, haft
företräde hos Hans Maj:t Konungen, och dervid tillkännagifvit, att
ståndets ledamöter varit okunniga om innehållet af helsningstalet, och att
flere af dem yttrat missnöje med den ifrågavarande perioden, – samt
att jag på mig öfvertog hela ansvaret för samma tal. Jag har således
högtidligen diskulperat ståndet från opinionsyttringen, hvarom jag ansett
mig böra lemna ståndet underrättelse, äfvensom derom, att Kongl.
Maj:t behagat i Nåder förklara, att helsningstalet icke uppväckt något
missnöje, samt att Kongl. Maj:t, som gifvit svar på tal, icke vidare
tänkt på saken."
</footnote>. Dermed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
