Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färskt. Fördenskull anser jag mig förbunden att lyfta på
den slöja, som skymmer dem för dina ögon.
Kort och godt – det spökar en dubbelprins i
hufvudet på de grå.
Detta uttryck behöfver en förklaring. Jag får således
förklara, att jag, för många år sedan läste i en tysk bok –
jag mins numera ej hvilken – en rätt besynnerlig historia
om en dubbelprins. Den började så här:
I Monomotapa hände sig en gång, att unga drottningen
befann sig i annat tillstånd än riket, nämligen i välsignadt.
Folket gjorde sig i underdånighet hopp om en kronprins
och Hennes Majestät behagade i nåder motsvara dess
förhoppningar dubbelt, enär hon nedkom med två kronprinsar,
hvilka dock på sätt och vis ej kunde anses för flera än
en, emedan de voro sammanväxta med den kroppsdel, som
man brukar att sitta på. Hofpoeten uppstämde genast en
hymn, hvaruti han påstod, att naturen ej kunnat i ett enda
hufvud få rum med all den vishet, som den blifvande
regenten skulle i en framtid utveckla, och fördenskull utrustat
honom med tvänne. Ständerna upptågade i massa till det
kungliga slottet, gratulerade konungen och sig sjelfva, samt
yttrade både sinnrikt och vältaligt, att regerings-sonaten,
spelad af fyra händer, otvifvelaktigt skulle blifva mera
fulltonig och majestätisk, än någonsin tillförene. Men konungen
var, allt detta oaktadt, icke rätt glad öfver den
dubbelvälsignelse, som träffat hans hus. Tvärtom, den gjorde
honom mycket och välgrundadt bekymmer. Till en början
kunde svårigheten, att uppfinna en passande modell till en
viss nödvändighets-stol åt de båda prinsarna, ej annat än
ingifva farhågor för den framtida tronens utseende. En
komité af skräddare och filosofer, som blifvit nedsatt för
att åt dubbelprinsen konstruera byxor – de der med
prydlighet borde förena beqvämlighet – måste hålla mer än
hundra sessioner, innan problemet var solveradt. Men värst
af allt var den totala olikhet i sinnelag och böjelser, som
allt mer och mer uppenbarade sig hos de båda prinsarna.
Var den ene glad, så var den andre sorgsen; ville den
ene sitta, så ville den andre stå; ville den ene tala
förnuft, så ville den andre säga faraler. Nog af – de
öfverensstämde aldrig med hvarandra.
Det är en sådan dubbelprins, som spökar i hufvudet
på de grå; eller – för att tala ett ännu tydligare språk –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
