Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48 - 4. Ur Friskytten 1851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och låter: "wer ist es, wer ist es?"[1] Slutligen kommer
det i fullt galopp och låter: "der Müller, der Müller, der
Müller!"[2]
4[3].
Mina flesta dagar härstädes äro hvarandra lika, visst
icke fullkomligt, såsom vattendroppar, utan temligen och
någorlunda, såsom sviskon likna katrinplommon. Om jag
derför beskrifver en, bör du kunna göra dig en ungefärlig
föreställning om de öfriga. För ordningens skull börjar
jag med början, eller morgonen, och följer sedan
timvisarens lopp, tör att sluta med slutet eller aftonen.
Jag vaknar, jag gnuggar mig i ögonen och gör bön.
Dervid har jag det nöjet, att få kalla vår Herre för du,
Han, hela verldens konung, håller sådant till godo, hvilket
jordens monarker aldrig skulle göra, icke ens konung Oskar.
Här är det ingalunda min mening, att säga Gud Fader
en kompliment på konung Oskars bekostnad. Jag sätter
dertill för stort värde på den sistnämnde; och det enda,
som i afseende på honom bekymrar mig, är att främmande
nationer skola komma under fund med hans förträfflighet
och vilja låna honom af oss, liksom Vesterås län för några
år sedan ville låna Upsala läns landshöfding. Hur skulle
det väl gå med Sverige, om konung Oskar komme att gå
i lån? Det blefve under tiden totalt ruineradt, så vidt jag
kan inse. Derför hoppas jag i det längsta, att svenskarna
skola vara bastanta och säga nej till alla utländska
propositioner i den vägen.
Sedan stiger jag upp och tar på mig den ena
klädespersedeln efter den andra, sist galoscherna. Må Herren
Zebaot, som känner mina liktornar, ej lägga någon vigt
på de syndiga önskningar, jag då framstöter; ty i sådant
tall skulle ingen skomakare kunna bli salig.
Jag begifver mig ut, och mina lungor lida genast af
den vanliga tjockan i Stockholms-luften. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
