Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man med skäl kunna fråga: hvem är som köper, der alla
sälja? hvilka äro flugorna, der alla äro spindlar?
Ett stycke fram på gatan nästan stänges min väg af
en folksamling, brokig som en trasmatta, och äfven i andra
fall liknande en sådan. Här står en madam med en jumfru
grädde i ena handen och en jumfru brändt och målet kaffe
i den andra. Der står en annan madam, som varit och
hemtat Dagbladet, det magraste af alla blad, utgifvet af
den fetaste af alla redaktörer. Här står en ung
hamnbusekandidat och der en äldre redan promoverad
hamnbusemagister. Bägge äro klädda i uniform; ty de hafva hål
på armbågarna. Här står en piga med en korg på armen;
hon har varit och köpt fisk åt frun. Der står en annan
piga och dinglar med en kopparflaska; hon skall gå efter
friskt vatten åt herrn. Bakom henne står en permitterad
trumslagare och trummar på – nej klappar på... dock,
det angår mig icke. Der står en skräddaregosse med en
räkning i handen, utsänd af en prosaisk skräddarmästare,
för att störa en poetisk kongl. sekter i sin morgonslummer.
Här står – men hvem orkar att uppräkna dem alla? –
här står både Crethi och Plethi. Samlingen stiger till
öfver tjugo personer.
Och hvilken är den kraft, som sammanfört dessa
spridda elementer, hvilken är medelpunkten i denna cirkel
af menniskor?
Det är musikens gudamakt, representerad af en
modern Orfeus. Forntidens Orfeus förstod, som du vet, att
omkring sig samla skogens vilda djur. Dennes publik, som
jag nyss haft äran beskrifva, är ej så särdeles olik. På
vanligt språk kallas mannen för positivspelare.
Men han är – tyvärr! – ingen Orfeus, då fråga, blir
om inspiration och entusiasm; ty han gäspar emellanåt,
der han står och vefvar och vefvar. Bredvid honom står
en liten gosse, kanske hans son, knapt åtta år gammal
och sjunger med full hals: "den tappre landtsoldat, den
tappre landtsoldat!" &c. Som rösten är en tuppkycklings
i målbrottet, så kontrastera, på ett högst löjligt sätt, det
martialiska i orden och det puerila i föredraget. Det blir
någonting danskt af det hela. Ofvanpå positivet sitter en
apa i guldgalonerad skarlakansrock och trekantig hatt med
strutsfjädrar, och grimaserar och vrider sig och vränger sig
och krafsar med tassarna i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
