Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Ett gråtande barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT GRÅTANDE BARN
Aprilblå himmel över svarta parker
och sol som skurar staden blank till påsk.
Jag driver kring och vädrar av mig vintern
och lyss till gatans ljud, så nya, friska
som hörde jag dem just för första gången.
Det är en spänstig klang i hjul och fotsteg,
ja, själva ölutkörarens buteljkorg,
slängd på hans breda rygg, melodiskt klirrar.
Behagligt porlar bullret in i örat
och själen ljummas upp av detta solsken,
som strålar genom rocken in i bröstet
och manar mig att sluta fred med livet.
Då genomskärs min märg av denna snyftning
från detta barn, som tuggar vilt sin näsduk
och snokar som en vilsen hund längs gatan
att finna penningsumman, som hon tappat.
Och hennes tårar rinna, rinna, rinna
ner över kinderna och in i munnen.
Hon skriker till för varje vänlig fråga
och icke hjälper tröst från magasinsfrun
och goda ord från en chaufför med brumbas,
som står och glor med stora, dumma händer.
Hon måste skrika, bara hopplöst skrika,
ty hon törs aldrig, aldrig mer gå hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
