Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Hödoft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÖDOFT
I mörker han går
och yrsnön viner.
Plötsligt för minnet en sommaräng skiner.
En doft av hö genom snöyran slår.
Han trampar i gröngräs och solljum mull,
och himlen och jorden av dagg hänger full.
Han springer på sommarlov för att bli brun
bland snöande maskrosfjun.
Som gosse en gång
han rymde ur sängen
och smög sig på stadsbleka fötter till ängen,
som sjöd under humlors och getingars sång.
Med pojkstora ögon han lyssnade till
vart grässtrås växt och var fågels drill,
då lent genom vindstillan mot honom flöt
en hödoft, soldränkt och söt!
Nu är han förföljd,
har sin barndom i spåren.
Det händer ibland under frostiga åren
att liksom i hödoft han hemligt går höljd.
Gestalter och öden förgängelsen tar,
hur kan då en doft genom livet bli kvar?
Blott det vill han minnas, när han skall dö:
att livet doftade hö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
