Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelser (1922) - Ensamma vandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENSAMMA VANDRINGAR
Du själ, som darrar spänd,
ej mycket du behöver
för att flöda över.
Ett lyktsken i en gränd,
en stjärna tidigt tänd.
De andra gå förbi
och kunna intet märka.
Hos dig det börjar värka
en svårmodsmelodi
med inre glädje i.
Det röda molnet där,
som blöder över taket,
ett hjärta stunget, naket,
som världens sorger bär,
om det du ensam är.
Det ringaste av ting
får dig att översvalla,
och hur du sen må valla
din oro staden kring,
det hjälper ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
