Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lågt på en strand, der Agne sin stad i vågen framskjuter,
Holmar man ser, en Blasii nämnd; der skådaren njuter
Vidsträckt en blick åt Djurgårdens ängd och grönskande parker,
Konungens borg och Skeppsholmens skär med leende marker.
Seglaren glad med drägtiga skepp der plägade landa,
Båtsmännens rop med vindarnes gny i tågen sig blanda.
Susande trän framföre kanaln med stupande toppar,
Speglade sig i vågornas glas med blommor och knoppar;
Nickande mildt åt solen i skyn och himmelens vindar,
Mellan de små rödfärgade hus och gräsgröna grindar.
Nu är dock allt förändradt, och stum Bedröfvelsen sitter,
Skådar med tår’n på bleknande kind i vågornas glitter,
Lyss på den storm, som far öfver allt, kring stränderna hviner;
Medan i natt Förgängelsen bor bland spridda ruiner.
Klar från Djurgårdens berg går solen opp på det höga,
Att för den sista gång med afskedsblickande öga
Mildt på Blasii strand de höga fönstren bestråla,
Som snart flammornas drott med purpurns färgor skall måla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
