Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då uppå sjön den andra är karl och floderna sprutar
Än uppå tak, brandsegel och folk och osande knutar.
Se der i sal’n, den gyllene, se hur eldröda tärnor
Valsa ikring i sprakande dans, bland gnistor och stjernor.
Slutligt de slå en flammande ring kring templet. Det brinner;
Men i en blink på vindarnes flägt det himmelen hinner.
Knappast ett fjät den forskande blick kan efter det röja,
Endast bland grus och rykande dam dess jordiska slöja.
”Himlarnes Gud och menskornas Far! o, värdes att blicka
Ned på vår nöd, o! värdes Din hjelp från skyarne skicka.
Solen har brännt de grönskande fält och odlarens skördar.
Lågornas svärd med brinnande agg vår sällhet nu mördar.
Ack! vi ditt straff väl alla förtjent, vi syndare arma;
Värdes dock nu i detta vårt qval dig nådigt förbarma.
Hör ack! de små, som husvilla gå, och mödrarne alla,
Hvilka sitt gods i lågorna sett förtäras och falla.”
Himmel! vår bön den redan är hörd, se lågorna stanna,
Röken så högt ej hvirflar sig opp mot himmelens panna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
