Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi ska genompiska honom, s5 att han mins der, ropade
Kaspar, och dermed allt!
Och verkligen gjorde nu alla tre mine af att åfverfalla mig»
Men jag, som ansåg för bäst, att ickc afbida anfallet, sprang till
srallet, sreg på min häst, och red derifrån, under det jag genom
fenstret hörde eder och skällsord efter mig.
Regnet hade vål något sagtat sig, men luften var ändå
kylig och obehaglig; jag beslöt derför att hvila öfver i nästa krog.
— När jag kom dit, fann jag alla rummen tomma; ingen
men-niska kom, att ta emot min häst; jag ropade, jag svor, men alle
var förgäfves, ty allt folk hade gått bort, för att berga in sitt
hÖ, som regnet hotade bortföra från ängen. En gosse satt pä
kammartröskeln, och sade mig, att han ej förstod sig på hästar,
också vore stallet igenstängdt.
Jag måste längre, så ondt det ock gjorde mig, ty jag
kunde ej lemna den stackars hästen under bar himmel. Nästa by
låg blott en fjerdedelsväg derifrån, och jag beslöt, att der
äntligen förfriska mig.
Då jag kom dit, tittade en gumma ut genom fenstret, och
frågade om jag ville stiga af; men hon sade mig tillika, att hon
icke visste råd fÖr hästen , och att hon var ensam i hela huset.
Jag bad henne då blott om ett glas biänvin, för att värma opp
mig, tills jag äntligen hant hem» Hon kom med ett glas
tillbaka till fenstert, och jag bad henne, att vexla cn Riksdaler,
efter jag inte hade annat mynt. — Hastigt tog hon glaset
tillbaka» Aha, hörsamma tjenare! ropade hon, gunstig herrn brukar
knep!1 — M«n vi å’ väl inte så dumma heller, som vr se ut i —
Han vill ha brånvinet för intet, och pengarna på köper, för falskt
mynt, som inte år värdt sex mark? Nej, stor tack! — Och
dermed slog hon igen fenstert, och jag måste fortsätta min våg.
Ovädret hade nu stillat sig, och i stället föll ett fint,
genomträngande regn. Jag hade nu knappt halfannan mil till min
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
